Ny Blogg sida
Jupp nu ska jag vandra vidare o sprida mitt budskap, jag har gjort ett konto på wordpress.com efter att jag har lessnat på publishme.se´s ständiga uppdateringar. Nu finns jag på wordpress.com istället under nicket PublicEnemy88
Tyvärr så har jag inte hunnit publicera dom nya bloggarna som jag har skrivit, jag har helt enkelt inte haft tid att spotta ut alla tankar via bloggen, sen så har jag haft lite svårt att finna inspirationen att fortsätta skriva men efter att jag läste dom gamla kommentarerna jag har fått så känns det som glöden för att skriva och förändra denna bloggvärld har återigen börjat brinna.
Jag kommer då dock inte publicera alla nya bloggarna direkt på den nya blogg sidan utan jag kommer att skriva dom gamla först ihopp om att locka fler läsare som är redo att öppna sina ögon och se en helt ny värld. Jag kommer även att släppa lite personligare bloggar men jag har fortfarande inte bestämt mig ifall jag ska säkert publicera dom eller inte, har allt för mycket folk som hatar mig för att jag ändrar blogg världen och jag vill inte ge dom mer ammunition än vad dom redan har men som ni säkert redan vet ifall ni har läst min blogg sen en tid tillbaka så brukar jag inte låta någon dissa mig ostraffat och speciellt inte hatare som försöker hitta något i min blogg att använda emot mig. Jag kommer att fortsätta skriva några bloggar på engelska men kommer att fortsätta att skriva svenska bloggar då min svenska är bättre än min engelska (ibland)
Klicka här för att komma till min nya heta blogg
www.publicenemy88.wordpress.com
Peace And Love to ya all
Remember Yesterday?
För att utvecklas mer som människa och ibland för att kunna gå vidare i livet så måste man ta några stora kliv, det är ibland skrämmande men varför är det så skrämmande? Är det för att vi ska göra något vi aldrig har gjort tidigare? Är det för att vi inte vet hur det kommer o sluta? Varför är det så skrämmande att ta ett av många stora kliv i livet? Om man ger efter för rädslan så kommer det få konsekvenser som allt annat men ger man efter sin rädsla för att ta ett stort kliv i livet så blir man fånge i rädslans fängelse. Man måste ibland bara ta chansen o våga ta risker men samtidigt tänka igenom sitt val, ibland så förlorar man på den risken man har tagit och ibland vinner man. Det behöver inte handlar om att vinna eller förlora stort, för man vinner alltid något. Man kan ha förlorat på chansen man tog men man kan ha vunnit erfarenhet och visat för sig själv att våga stå emot sin rädsla är inte så farligt.
I dagens samhälle så finns rädslor över allt runt om oss, det kan ha handlat om att vara rädd för att bli misshandlad, rädd för att bli förnekad som människa, rädsla för att tappa kontrollen över sitt liv m.m. Rädsla har alltid funnits och kommer alltid att finnas, vare sig om vi tycker att våra egna rädslor är dom mest patetiska rädslorna som finns eller ifall vi tycker att våra rädslor är dom värsta som finns så finns ju alltid rädslorna där.
Jag har själv varit rädd för att visa vem jag egentligen är, rädd för att tappa inspirationen och glöden för mitt skrivande, rädd för att snacka inför folk och vissa av dessa rädslor har jag än idag, dom har blivit en del av mig och jag har blivit en del av dom. Vissa av dessa rädslor håller på o slå in som t.ex. rädslan för att tappa glöden o inspirationen för mitt skrivandet, jag har inte bloggat på flera dagar, veckor och månader. Varför? För att jag har tappat en del av min inspiration och glöd. Jag har bloggat i snart 3 år och då kan man ju förstå varför man börjar tappa lusten att skriva. Alla tankar man har haft är utskrivna på ett bit papper men än idag så fortsätter jag att spotta ut allt på ett bit papper. Varför? Jo för det har blivit min terapi, att skriva o förändra människor liv på ett sånt sätt som jag gör ger ljus i mörkret.
Men mitt råd till er är att fuck alla rädslor som vi har, bryt er loss från rädslornas hårda bojor för den dagen ni gör det så kommer ni må bättre och se det så här: Rädslor har alltid funnits och kommer alltid o finnas så vad vi än gör i denna kalla värld så kommer rädslorna att finnas inom oss, runt om oss. Våga ta det stora klivet för i slutändan så har ni vunnit något även ifall ni anser att ni har förlorat på chansen/risken ni har tagit. Men frågan återstår: Kommer du ihåg igår? Då allt va så enkelt?
Tyvärr alla hatare, jag kommer aldrig sluta o blogga, inte ens i mitt liv efter detta. Jag kommer fortsätta att spotta ut allt på ett bit papper och öppna folks ögon. Jag tog på mig uppdraget att förändra blogg världen och det ska jag göra även om det är det sista jag gör i detta liv
Peace!!!
Writers Wanted
Efter att jag har skrivit några blogg med några andra bloggare som blev ganska schyssta så letar jag efter nya bloggare som kan tänka sig o skriva en blogg tillsammans med mig.
Du ska helst:
- Kunna se saker från andra perspektiv
- Kunna måla upp bilder med dina ord
- Vara trevlig
- Skriva om saker som INTE handlar om Mode eller ditt egna liv (undantag ifall du vill testa något nytt)
Tyvärr så kommer jag inte kunna publicera dom bloggarna jag har skrivit tillsammans med andra då dom inte vill ge sitt godkännande så nu får jag försöka igen att hitta nya writers
För mer info, kontakta mig på: [email protected] (Jaa det är en riktig hotmail adress och jag kollar endast mailen där. Så adda mej INTE på msn på denna adress för jag är aldrig inne på den längre)
Peace And Love to ya all
Coming soon
Jag har funderat länge på om jag skulle ta en paus från bloggandet men jag insåg snabbt att blogg världen behöver en stor förändring och någon som tar det första steget. Denna blogg värld består ju bara av en jävla massa mode bloggar eller bloggar om människors liv vilket börjar bli lite sådär uttjattat. Så nu får jag ännu en gång förändra en helt ny värld och förhoppningsvis förändra människors syn på saker o ting
Men jag återkommer med nya fräscha bloggar, några har jag skrivit själv och några andra har jag skrivit med andra författare, skribenter bloggare kalla dom vad ni vill så ha tålamod, new shit is coming soon.
Peace and love to ya all
Looking For Love?
Solen går ner vid horisonten och kvällen var fortfarande ung, han kliver ut till balkongen och kollar på när mörkret tar över ljuset som lyste över dom döda byggnaderna. Han tar fram cigg paketet och tänder en cigg, han ser hur några barn springer in i porten, kvällen är här o det är dags o röra sig till festen. Hans mår inge vidare men hans lojalitet mot sina vänner får han att ta sina grejor och gå ut. Han går ut i den kalla kvällen o ropar på en taxi. Han ber chauffören att bara åka runt lite, hans minnen från hans förflutna har kommit tillbaka. Minnen som han önskar att han aldrig hade fått. Denna kväll gör dom sig påminda ännu en gång. Han ser ett äldre par gå hand i hand och han känner hur avundsjukan kommer fram ännu en gång, avundsjukan för att han inte har lyckats ha ett längre förhållande och för att han inte har hittat den rätta än. Taxin fortsätter o åka runt i den mörka staden, hans tanke "Om jag inte hade gjort det valet jag gjorde så hade jag inte haft det minnet" fortsätter o plåga honom. Han ber taxi chauffören att åka till den adressen där festen är, han känner hur han mår dåligare för varje minut som går, varje sekund som tickar iväg desto mer mår han dåligare.
Han kommer fram till festen, det är som vanligt men det är något som är annorlunda denna gång, allt är som det brukar vara, hans polare raggar, folk tjafsar och bråkar. Situationerna som har uppstått på festen är dom exakt samma situationerna som han upplevde för några år sen. Då han gjorde sitt livs misstag.
Han försöker få hjälp av sina polare med det är ingen som hör honom, det är ingen som bryr sig längre. Hans vänner som alltid har funnits där för honom har vänt sina ryggar mot han och stängt sina ögon. Dom vill inte se hans smärta och sorg, smärtan som byggs upp inom honom som en tegelmur, för varje minut som går så läggs en tegelsten i hatets mur, sorgen som har alltid funnits hos honom enda sen den dagen då han gjorde sitt livs misstag, snart är det försent för att göra något åt hatet och sorgen. Nu står han där helt ensam mot sin värsta mardröm och mot sina demoner, hans värsta mardröm har äntligen slagit in. Han har alltid räknat med att hans polare ska finnas där för honom men nu har alla dom vänt ryggen till honom, han känner hur paniken ,kall svetten och rädslan börja komma.
Han inser att detta slag i detta krig mot sina demoner och mot sin mardröm är förlorad, han känner hur paniken och rädslan kommer, han börjar svettas. Han kan inte röra på sig, hans ben är förlamade av rädsla. Det är som om någon har sattit hans ben i cement. Han kämpar o försöker röra på benen men han inser snart att det är meningslöst. Det är försent, han hade sin chans att gottgöra det han hade gjort men han lät den chansen slinta mellan hans fingrar. Han gör ett sista försök att slita sig loss från rädslans bojor, han lyckas men det kostade han energi nu är han är helt utmattad, både fysiskt o psykiskt.
Han börjar röra sig ifrån festen, han har insett att han inte är redo för denna strid mot sitt mörker än. Han börjar röra sig mot tågstationen men stannar upp vid en skyltaffär, han kollar in mot spegeln och ser sin spegel bild. En spegel bild han aldrig har velat se, han ser sig själv när han var 15 år. Han får en flashback och ser hur Gud vänder ryggen till honom och Djävulen dyker upp bakom honom och säger "kom" Han känner hur tårarna börjar komma, han börjar springa. Han försöker springa ifrån alla minnena, allt hat, all sorg och smärta som han har orsakat men som han har förnekat under en längre tid att dom existerade. Nu får han betala för detta val, han har alltiför länge undvikit situationer som väcker hans minnen om hans förflutna. Han ökar farten ihopp om att komma undan sitt förflutna.
I samma ögonblick så går en tjej ifrån krogen på andra sidan stan, hon känner sig som en gudinna när hon går ifrån krogen. Hon lämnar flera års hat, sorg, smärta bakom sig i betongväggarna som hon passerar. Hon har äntligen slagit sig fri från sina avundsjuka vänner som hela tiden tjatade om att hennes pojkvän var fel kille för henne. Hon har slagit sig fri från det fängelset som hennes föräldrar låste in henne i, både psykiskt o fysiskt. Hon har bara kunnat drömma om denna dag då friheten som hon alltid har drömt om skulle slå in och nu har denna dröm äntligen blivit verklighet. Hon känner ätnligen hur ljuset i hennes liv börjar ta över mörkret som har allt för länge gjort henne vilsen på livets väg, hon ser äntligen ljuset i mörkret och hon känner hur glädjen, hoppet, livsglöden som allt för länge varit släckt tändas igen. Hon går förbi en affär, hon ställer sig framför den mörka affären och ser sin spegelbild. Hon ser hur djävulens ängel förändras till Guds ängel. Hon har äntligen nått en vändpunkt i sitt liv, hon känner glädje, en sorts glädje hon har inte känt på länge, hon känner hopp som hon aldrig har känt tidigare, hon känner hur hennes livslåga lyser starkare o starkare för varje minut som går. Hon känner sig oövervinlig när hon går vidare mot tågstationen med ett leende på sina läppar, ett leende som inte har synts på flera år.
På andra sidan stan så fortsätter han o springa men han ser fortfarande samma smärta, hat och sorg som han har orsakat tidigare i sitt liv, han möter folk på vägen som viker undan och skriker åt honom att sakta ner men allt han hör är djävulen säger "kom" Hans ögon är stängda men ändå så ser han Djävulen och Gud när dom spelar schack om hans själ. Han stannar upp, öppnar sina ögon o andas ut, han ser sig omkring men allt han ser är fortfarande smärtan, sorgen och hatet som han en gång orsakade, han känner hur paniken kommer ännu en gång. Han ropar på en taxi o ber chauffören att köra honom till tågstationen. Han kollar ut genom det immiga fönstret och tanken "Fan det här är inte mitt liv" psykar honom ännu mer, han är fast i hans huvud, ett psykiskt fängelse som han har skapat. Hon står där med mp3:n i öronen och drömmer sig bort till en helt annan värld, ljuset från lamporna på tågstationen fortsätter o lysa runt henne. Han kommer fram till tågstationen och tanken "Det här är inte mitt liv, det här är någon annans liv" . Han fortsätter o gå mot spåret, han ställer sig en bit ifrån henne och tittar ner i asfalten. Hon går fram till honom trots sin rädsla att ta kontakt med folk men känslan av att va oövervinnlig blockerar ut rädslan. Hon ställer sig framför honom och tar ut hörlurarna från hennes öron, hans blick har låst sig på den kalla asfalten. Hon säger "hej" och ler, han lyfter upp blicken och deras blickar möts. Hon ser hans hat, smärta sorg och mörker som visas allt starkare i hans ögon, han ser hennes kärlek, glädje och ljus som syns i hennes ögon. Hon känner igen sig i hans ögon och frågar ifall han har lust o snacka lite med henne. Han säger inget trots att han vill snacka mer med henne men hans minnen fortsätter o plåga honom och rädslans bojor har greppat tag om hans ben. Han får panik men lyckas slå sig fri ännu en gång från rädslans hårda bojor. Dom går på tåget och snackar om deras kvällar, dom stannar kvar på tåget medans det åker runt i den döda staden. Dom kommer fram till slutstationen och kliver av, hon ser hur han fortfarande lider och hon vill att han ska tänka på något annat än allt som har hänt under kvällen. Hon känner att hon gillar honom, han känner samma. Ingen av dom har trott på kärlek vid första ögonkastet men nu har det äntligen hänt för dom.
Hon kysser honom, samtidigt som hon kysser honom så känner han äntligen kärlek, värme o glädje, dom känslorna blockerar ut hatet, sorgen och smärtan. Dom står där i mörkret och kysser varandra och blir allt mer kära i varandra medans solen går upp vid horisonten. Hans värsta och hennes bästa natt är äntligen över och en ny dag har börjat...
Två världar har mötts och skapat en helt ny värld. Två olika personer i olika situationer men ändå så lika...
Peace!
Tar/Tog du chansen eller lät/låter du den slinta mellan dina fingrar?
Löven har ändrat färg och har börjat falla mot marken, värmen börjar försvinna bit för bit och solen går ner fortare nu. Hösten har äntligen kommit och det är dags att återvända till skolan eller jobbet. Sommaren 2008 är äntligen över och nu ska man återvända till sina vanliga rutiner, vissa har saknat rutinerna medans andra har inte saknat rutinerna. Nu är hösten iallafall tillbaka med läxor, arbetstimmar, stressen och det är återigen dags för en o hitta tillbaka till orken. Orken att stå ut med stressen och pressen, glöden som kanske släcktes under sommaren som behöver en gnista för att tändas igen. En glöd som får oss att fortsätta stå ut med chefens/lärarnas press att få oss o göra klart alla sakerna i tid, så vad är det som får oss att fortsätta stå ut med allt stressande och all press som man har på sig när man jobbar eller när man går i skolan? Är det för att man är så envis så att man vägrar ge upp även om oddsen ser otroligt dåliga ut? Är det för att man vet att det handlar om sin framtid? Eller vad är det som får oss att stå ut med både pressen o stressen som man har på sig när man jobbar och går i skolan?
Det jag menar är går man i skolan så har man chansen att ändra sin framtid, få det man drömmer om. Det kanske är den enda stora chansen som man får i livet att ändra sin framtid på ett sånt stort sätt, pluggar man mycket så får man bra betyg vilket kan leda till ett bra jobb, pluggar man lite mindre eller skiter totalt i skolan så får man sämre betyg vilket leder kanske till att man inte uppfyller sina mål och drömmar man har i livet. Det handlar inte om smarthet när man går i skolan, alla som får bra betyg är inte smarta. Det handlar helt enkelt om vilja, har man viljan att plugga och göra det man ska i skolan så får man bra betyg. Tappar man viljan så får man sämre betyg eller kanske inte alls betyg utan ett samlat betygsdokument. Ok nu behöver man inte bra betyg för att få det man alltid har drömt om eller att uppnå sina mål men det är till ens fördel ifall du har bra betyg när du söker till ditt drömjobb, allt går bara om man vill och har glöden och viljan att fortsätta kämpa.
Man får oftast bara en sån stor chans i livet att påverka sin framtid som man har när man går i skolan, så tar man den chansen eller låter man den slinta mellan fingrarna och tar konsekvenserna av sitt val senare i livet? Vad är det rätta valet? Finns det något rätt val i denna situation? Skolan är trots allt en del av livet, man går i skolan för att man ska egentligen lära sig något men frågan är ifall man lär sig något? Det jag menar är man kanske lär sig något när lektionen håller på men när lektionen är slut och man har klivit ut ur klassdörren, sitter då det läraren har sagt och det man har läst kvar i huvudet eller försvinner det direkt? Lyssnar du verkligen på det läraren säger eller drömmer du dig bort till din egna lilla värld? Gör du verkligen det du ska i skolan och på jobbet eller gör du bara det du känner för? Tar du chansen att påverka din framtid eller låter du den slinta mellan dina fingrar?
Tyvärr så kommer jag inte blogga så mycket mer. Jag känner att jag har skrivit av mig det mesta och har svårt o hitta nya fräscha ämnen men jag kan alltid skriva om gamla ämnen men det känns inte så roligt. Om jag ska va ärlig så har jag också funderat på o sluta blogga helt, jag har andra saker i mitt liv o fokusera på och det känns som sagt som om jag har skrivit av mig det mesta men jag får se hur det blir.
Så får ni det lång tråkigt så läs dom gamla goda inläggen som jag har skrivit
Detta är uppskattning: http://yasmiiine.blogg.se/?tmp=02001057
Tack Yasmine, du har kanske lyckats att få min glöd att fortsätta brinna, det återstår att se
Peace!
Sprid Kärlek - inte hat
Öppna era ögon med mig och se hatet som förstör vårat samhälle, hatet som fortsätter o växa medans kärleken vissnar. Hur långt ska det gå innan vi vaknar upp och ser vad det är som händer med vårat samhälle? Vi misshandlar varandra p.g.a. någon sjuk anledning, vi tjafsar med varandra för att många ska hela tiden ha rätt och kan inte erkänna att dom har fel, vi låter våldtäksmän fortsätta förstöra liv, vi låter fortfarande psykiskt sjuka människor komma ut till samhället trots att dom inte är friska, vi låter våra politiker fortsätta missleda folket och låter oss tro att vi är på vägen till Utopia men sanningen är att vi är på väg mot en total förstörelse, vi hugger ner våra träd för att bygga nya varuhus, vi låter teknologin (för ett bekvämare liv) fortsätta styra våra liv, vi låter våra ledare fortsätta ta oskyldigas liv, vi låter blodet från våra bröder o systrar fortsätta rinna ner från våra gator och våra gator förblir röda, när ska det ta slut? Kommer det ta slut när vi börjar uppskatta våra vänner, vår familj och oss själva eller kommer det ta slut när vi börjar älska varandra för dom vi är och oss själva eller är det försent?
Fred är inget annat än ett ord utan mening som aldrig kommer att kunna uppfyllas då vi är alla människor som har olika tankar o åsikter och det är inte fred jag vill medla med denna blogg. Det jag vill medla är att ju mer vi fortsätter o slåss, dricka, droga, hamna i kriminaliteten, blunda för allt ont i vårat samhälle, ju mindre förståelse vi visar för varandra desto mer kommer hatet o växa och tillslut så kommer kärleken att försvinna. Alla är vi lika värda oavsett vilken hudfärg vi har, vilka åsikter vi har, vilken hudfärg man har, hur sin ekonomi ser ut, vad man har för förflutet. Vi har alla rött blod och vi har alla samma känslor ändå ser man mer hat än förståelse i denna kalla värld. När ska folket äntligen vakna upp och se hatet som tar över allt mer i vårat samhälle? När ska vi göra någoting åt detta? När ska vi dra våran gräns? Jag säger såhär gör ditt bästa och ta vara på livet genom o visa uppskattning till dom som betyder något för dig för i denna kalla värld, det kan va genom o kommentera någon bild på bildagboken eller lägga upp en bild på någon som betyder något för dig, det är såna små saker som kommer o uppskattas av den personen och tro mig du kommer o märka det, hatet har tagit över våran varma värld och gjort den kall, det är hatet som har fått människan att fortsätta gå mot sin undergång men frågorna återstår: När ska folket öppna sina ögon o se hatet som fortsätter o sprida sig bland oss? När ska vi sätta ner våran fot och dra våra gränser?
TheDude88 checkar ut ännu en gång
Peace!
Du Möter Du?
Hon ställer sig framför spegeln och tittar på sig själv ihopp om att hitta styrkan och ljuset i mörkret men allt hon ser är djävulen flinades mot henne, hon tvättar ansiktet och kollar återigen in i spegeln och allt hon ser nu är en vilsen själ som väntar på sin död. Tårarna kommer ännu en gång, rinnandes ner från hennes kind. Smärtan som aldrig ha fått kommit ut bankar nu i hennes bröst, sorgen och hatet för hennes vänner vände ryggen till henne blir allt starkare och kommer allt oftare. Hon har ingen kvar som kan ta emot henne när hon väl faller, ingen som bryr sig om henne. Alla lever sina egna liv, ingen som kommer ihåg vem det var som tog dom upp till ytan när dom väl hade sjunkit. Ingen som visar uppskattning eller respekt längre. Nu står hon ensam kvar i mörkret med sina egna demoner, ljuset som en gång lyste upp hennes liv har slocknat, livslågan inom henne som var en gång tänt har slocknat o allt som återstår nu av en låga som lyste så starkt är askan som kommer o blåsa bort med den kalla vinden som sveper förbi.
Hon går ut och tittar upp mot himmelen letandes efter svar men hon finner inga svar, allt hon finner är mer mörker. Hon kollar bakåt och allt hon ser är skuggor, skuggor som förföljer henne. Hon börjar springa ihopp om att kunna springa ifrån sina demoner, sitt förlutna, hat och sorg men hon inser snart att hon aldrig kommer o kunna fly från allt. Hon stannar upp och tittar ner i vattnet och ser sin egna spegel bild, hon känner hur regnet som faller ner från den mörka himmelen på hennes blöta kläder som sköljer bort allt positiva som hon en gång hade inom sig och det ser hon i sin spegelbild. Hon håller upp sin hand och ser hur regnet faller mellan hennes fingrar som kontrollen hon en gång hade om sitt liv, hon ser ingen annan utväg än döden. Hon fortsätter att vandra runt i den döda staden då hon har börjat tvivla på sitt val, hon ger ödet en sista chans o visa ljuset i denna mörka situation innan hon gör sitt val. Hon ställer sig vid tågstationen och väntar på tecknet från ovan, hon väntar i några timmar tills hon ser tåget komma. Hon ställer sig på tågrälsen och känner hur tvivlan börjar krypa upp längst hennes ryggrad, hon börjar undra ifall hon gör det rätta valet men hon rör sig inte. Kroppen är förlamad av smärtan, ångesten och sorgen som aldrig fått komma ut. Hon höll allting inom sig och nu är det försent, tåget har redan kört över henne, några minuter efter så kom solen fram och det var tecknet hon väntade på men hon hade inte tålamodet eller styrkan kvar o vänta och nu är hennes livslåga släckt för alltid.
Slutet blev inte så bra som jag ville men jag ville bara få klart denna blogg som jag har hållit på o skriva nu i några dagar. Men den blev ändå ganska bra, kanske lite väl poetisk/pedagogisk men jag har känt mig lite smått poetisk dom senaste dagarna :)
Peace!
Felicas Liv
Jag läste igenom min "lillasysters" blogg och fastnade för en speciell blogg/sak/grej kalla det vad ni vill som jag tänkte promota för. Detta handlar om en tjej vars liv togs av personalen på behandlingshemmet där hon blev inlagd. Läs igenom (tro mig det är värt det) och gör din egna uppfattning om det som hände. Jag har redan gjort min uppfattning om det som hände.
http://www.feliciasliv.se/
Vila i frid
Jag tänder ett ljus för alla slockna livslågor som en gång var tända
Peace
Svarta och Vita lögner - Vad är skillnaden?
Vissa ljuger för att dom är rädda för något, det kan handla om den sanningen eller om dom själva dvs. dom kanske önskar att dom vore någon annan m.m. Så vad är det som får oss att ljuga? Är det för att vi vill va några andra? Beror det på att vi vill undvika konsekvenserna vi får ifall vi säger sanningen? Vad ger oss rätten att vända och vrida på sanningen så att den passar oss? Vad är det som driver oss människor till att vi hellre ljuger än säger sanningen? Räcker det inte med politiker som står o ljuger för folket? Politikerna som ger oss en massa löften och lovar att göra sitt bästa för folket men gör dom verkligen det? När ska det ta slut med alla dessa lögner som människor säger?
För mig så är en lögn en lögn, vare sig ifall personen tycker att det är en vit lögn som dom säger så ser jag det som en svart lögn. En lögn är ju trots allt en lögn i grunden eller hur? Visst det kanske finns skillnader på alla olika lögner men i mina ögon så spelar det ingen roll ifall det är en vit eller svart lögn, som jag skrev tidigare: en lögn är ändå en lögn vare sig man tycker att den inte är så allvarlig eller inte. Ärlighet varar fortfarande längre i mina ögon och man tjänar mer på att va ärlig mot sina polare, sin familj och partner, man slipper ha ett dåligt samvete över att man har misslett någon men en lögn. Lögner har alltid funnits i vårat samhälle och kommer alltid att finnas, som ärlighet, våld, kriminalitet, alkohol, droger, smärta, hat etc. Men frågan återstår: Vad är skillnaden mellan en vit lögn och en svart lögn?
Peace!
Tack yasmine för bilden. Citatet kommer från låten Puzzle med Looptroop Rockers
En andra familj?
Eftersom jag inte snackar om hur mycket ni betyder för mig eller hur mycket jag uppskattar det ni gör för mig så gör jag det på mitt sätt med pennan o pappret. Vi har hållit ihop ganska länge nu, vissa har man hållit ihop med sen barnsben och andra har man hållit ihop sen några få år tillbaka men alla betyder lika mycket för mig, det spelar ingen roll ifall ni har gjort något speciellt för mig eller ifall ni har bara suttit o snackat skit med mig. Båda sakerna betyder lika mycket i mina ögon, ni har ställt upp för mig i vått och torrt trots hur illa oddsen har sett ut så har jag alltid kunnat räkna med att ha er vid min sida. När jag har mått dåligt så har ni försökt få mig o må bättre, några av er har lyckats några gånger och några av er har aldrig lyckats men det är tanken som räknas och det är svårt o få mig att må bättre. Det som jag uppskattar mest hos er är att ni har aldrig dömt mig för det jag har gjort i mitt liv, ni har alltid sett mig för den jag är och för det tackar jag er
Några av er vände ryggen till mig och gick eran väg när jag försökte snacka allvar med er så spottade ni mig i ansiktet. Det är så livet är, vi vandrar alla på olika vägar genom livet, det är bara synd att ni gjorde ett stort misstag o det var att spotta mig i ansiktet, jag kommer få min hämnd o ni kommer komma krypandes tillbaka o be om förlåtelse som alla andra. Ni kanske inte ber om ursäkt imorgon, nästa månad eller detta år men när ni väl kommer krypandes tillbaka så kommer ni få tillbaka allt, det är ett löfte som jag kommer att hålla till varje pris. Det var ni som kastade bort allt som vi hade, det var ni som vände ryggen till mig och visst jag kan ha varit odräglig som alla andra är någon gång i sitt liv även ni men ni har väl stängt era ögon för gott för att ni är rädda för att inse att det var ni som gjorde fel och inte jag.
Vi har alla gått igenom våra egna helveten men vi har alltid funnits där för varandra, gått sida vid sida med budskapens svärd i våra händer. Ni är mina bröder o systrar som har alltid ställt upp för varandra och som alltid kommer o ställa upp för varandra, visst vi gör våra misstag och sårar varandra men vi ber alltid om ursäkt och blickar framåt mot en ljus framtid istället för att titta bakåt mot mörkret som vi har passerat. Det var ni som fick mig att fortsätta kämpa mot alla odds, det är ni som ger mig hopp, kärlek, kämparglöd och glädje. När jag inte ser ljuset i mörkret o känner mig vilse så är det ni som får mig o öppna mina ögon och se ljuset, det är ni som sträcker ut en hjälpande hand. Det är ni som är mina änglar i mitt egna helvete, det är ni som är mitt ljus i mitt mörker, det är ni som får mig att fortsätta kämpa i detta helvete som man har skapat. När jag tänker på mina polare och på dom som har vänt ryggen till mig så tänker jag inte på dom dåliga minnena man har med dom, jag tänker på dom bra minnena man har med dom
C - Mannen minns du hur allt började? Från T-bergas gator där vi spelade bandy till helvetes portar, du har alltid funnits där för mig vad jag än har gjort. Tack Mannen för att allt du gör för mig och tack Buddha för att vi har samma sjuka, barnsliga och omogna humor
R - Vi har hållit ihop ända sen barnsben och visst vi snackar inte så mycket förutom när man dricker och börjar snacka skit men sånt behöver jag också så jag slipper tänka på allt som händer. Tack din lilla jävel för det du gör för mig ;)
Nettan - Du är och kommer alltid o va min ängel, du har fått mig att känna mig betydelsefull. Det var du som fick mig upp till ytan igen, det var du som stod vid min sida när allt smällde. Du är som V, du har dina ljusa stunder men dom är väldigt sällsynta ;) Tack för allt och fortsätt kämpa i livets hårda strid
A - I 3-4 år har vi känt varandra och visst vi har våra beefs med varandra men vi har alltid ställt upp för varandra vad det än har gällt så har jag alltid kunnat lita på dig.
V - Haha jadu vi har känt varandra i ungefär 2-3 år nu och ju mer jag umgås med dig desto mer inser jag hur jävla sjuk i huvudet du är men du har dina ljusa stunder. Dom är få men dom existerar, tack mannen för allt
Trasslan - Du har fått mig att öppna mina ögon och du har sattit lite saker i perspektiv för mig trots att det brukar vara tvärtom . Du har lyssnat på mitt bitchande när jag har behövt det och du har ställt upp för mig också. Tack för allt och kom för fan ihåg att du kan tänka ut råden själv, du behöver bara tänka till :P
D - Vi har gått igenom helvetet om och om igen, sida vid sida stirrade vi ondskan i ögat men vi kom ut som vinnare, visst det har sattit sina spår i våra liv men vi har alltid stått sida vid sida och har ställt upp för varandra. Tack brorsan (inte min riktiga) för allt, kampen fortsätter
M - Vi har verkligen hållit ihop sen barnsben, vi har gått igenom otroligt mycket tillsammans och vi har glidit isär men jag kommer alltid ihåg dom minnena vi har tillsammans och det du gjorde för mig
Yasmine - Haha du har din speciella humor och jag känner inte dig så väl men fortsätt med det du gör, det hjälper på något jävla sätt
J - Vi har känt varandra nu ett tag och vi tjafsar ganska mycket, har saknat dig och tack för att du har livat upp mitt liv igen
J - Vi har känt varandra i några år nu och vi har glidit isär så otroligt mycket men vi har alltid kvar dom sjuka minnena med varandra
Ida - Vi gled ifrån varandra ganska fort och vi slängde ur oss en jävla massa skit men nu har vi äntligen tagit upp kontakten med varandra. Har saknat dig vi har ju så jävla många minnen ihop, inte så normala minnen men va fan ingen av er är normala inte ens jag är det så vad förväntar ni er?
Nu nämnde jag inte alla mina polare men tack till er alla för att ni har funnits där för mig och tack för allt ni har gjort för mig, vi har gått igenom så otroligt mycket och har kommit långt på våra vägar genom livet men vi har en lång väg kvar tills vi har uppnått våra mål och drömmar som vi har sattit upp i livet. Kom ihåg att kampen fortsätter o att jag alltid kommer finnas där för er, det är bara höra av sig. Det spelar ingen roll ifall ni har gjort något eller ifall vi har ett beef med varandra, mår ni dåligt så hör av er, jag kan lägga allt ut sidan o hjälpa er ifall ni behöver mig. Kom ihåg det mina små idioter ;)
(Carlos, Jag och Rickard)
Peace!
"Det är insidan som räknas" - En lögn?
Så vad händer ifall man har redan hittat sin drömpartner men har gjort slut med personen? Eller ifall din drömpartners drömpartner inte är du? Tänk om man redan har missat sin chans till att få ett lyckligt förhållande med sin drömpartner? Finns det då flera eller finns det bara en av dom? Ibland får man ju bara en chans i livet, har man missat den eller bränt den chansen med sin drömpartner så kanske man inte kommer finna det man söker. Det kan handla om att ha ett stabilt förhållande, ett förhållande som handlar om tillit, förståelse eller helt enkelt om troghet. Men eftersom våra fantasier/drömmar om saker o ting förändras så borde ju bilderna vi har av våra drömpartners ändras eller hur? Så hur vet man att det är sin drömpartner som man har träffat? Får man en speciell känsla eller gör personen ett otroligt intryck på oss? Vad är det som får oss att va säkra på att det är våra drömpartners? Kan man ens va säker på det?
Median har förändrat mångas syn på en drömpartner, oftast handlar det om att tjejerna ska ha stora bröst, smala (nästan så att dom har anorexia) fin röv m.m. Fast det har förändrats genom åren, dom modellerna man ser nu när det gäller det kvinnliga könet så är dom endast pinsmala och har knappt några former (vad jag har sett). Tjejers syn på killar är fortfarande samma som förrut, muskellösa, långa mörkhåriga m.m. Nu vill jag bara säga att det här gäller då inte alla killar o tjejer men för många så är detta en drömpartner. Enligt mig så skiter median i insidan hos personer, det är mer att utsidan är det som gäller. Snygga personer kan ha en odräglig personlighet medans dom mindre snygga har kanske en finare insida? Samtidigt så som jag nämnde tidigare så är det utsidan man ser först sen kommer insidan och så har det alltid vara och så kommer det alltid o vara. För mig så spelar utsidan ingen roll, alla har lika stor chans på mig vare sig dom ser ut som modeller till skogstroll, det är insidan som räknas hos mig. Resten skiter jag fullständigt i, jag faller för personer som har en skön personlighet. Det vill säga, humor (sjuk sådan) förstående, snäll, som är trogen och som lyssnar. Har man inget av dessa egenskaper så kommer man nog inte få mig mer än som en polare. Men frågan återstår är det insidan som räknas fortfarande eller är det en lögn?
Peace!
Populär?
Fick en massa frågor om min blogg så här får ni svaren och frågorna. Så istället för att jag ska svara på alla frågorna som jag fick på mejlen enskilt så samlar jag ihop några frågor och skriver ut svaren här. Blir enklare och bekvämare för mig. Jag kommer inte svara på dom privata frågorna än, dom får jag samla ihop o svara på i ett annat inlägg
Allt började för två år sen då jag ville visa min uppskattning till mina polare och eftersom jag inte snackar om sånt så skrev jag ut det, då dock va inte det min första seriösa blogg utan den droppade jag dagen efter vilket jag fick positiv feed back på så jag fortsatte skriva ner alla tankar och mitt budskap
Efter två års bloggande, hur kommer du på ämnen att skriva om än idag?
Jag får oftast inspiration från musiken som jag lyssnar på och när man "diskuterar" med sina polare. Jag fick inte ut alla tankar när jag spottade ut dom gamla bloggarna så får man slut på ämnen o skriva om så kan jag alltid skriva en ny blogg om något gammalt ämne, då får jag ut alla tankarna om just det ämnet
Efter ha skrivit klart en blogg, känner du då att du kan gå vidare i livet o släppa dom tankarna om just det ämnet?
Nja ibland, det beror helt på ämnet. Ibland lyckas jag droppa tankarna direkt efter man har rört sitt feta arsle till soffan och ibland ligger man vaken i sängen och tänker men som sagt det beror helt på ämnet
Som jag har hört så har du fått nicket "PublicEnemy". Ser du dig själv som en utav statens fiender?
Haha nja inte direkt, vet inte vem fan det var som gav mig det nicket. Men ibland så kan man känna som att man är det då dock har jag inte lyckats klura ut vad fan det är som gör mig till en av statens fiender
Vet många om din blogg?
Hmm det är väl några få som gör det, mest är det polare som man har fått via msn och några få polare IRL som vet om bloggen. Efter att folk började promota bloggen så tror jag att det är fler som vet om den, hoppas jag iaf
Vad är målet med din blogg?
Målet med min blogg? Jadu få ut alla tankar, mitt budskap, få folk att tänka till om saker o ting. Med andra ord sätta perspektiv på saker o ting.
Skulle du vilja få din blogg publicerad? Isånafall varför?
Klart man vill få sin blogg publicerad, skulle hjälpa mig med mitt mål att få folk o tänka till. Nu finns det en jävla massa bloggare som skriver om mode, sina liv o vad dom gör om dagarna, vilket är lugnt för mig men det blir nog ganska tröttsamt för läsarna efter ett tag. Fast samtidigt så tröttnar nog många på min blogg också då det blir för tätt inpå personen men men
Varför började du skriva om dom ämnena du gör? Jag menar, det finns många bloggare o dom flesta skriver om mode o vad dom gör om dagarna/vad som händer i deras liv. Varför gör inte du det?
För att jag är så less på att folk klagar över saker o ting utan att tänka till varför det har blivit som det har blivit. Jag tycker bara det är ganska tråkigt o skriva t.ex. "Idag träffade jag min älskling o vi gjorde bla bla bla". För mig så är det inge spännade ämne då man nästan kan räkna ut med sitt arsle vad bloggaren skriver om nästa dag. Blir ganska tröttsamt efter ett tag (joo jag vet att jag nämnde det tidigare)
Hur många läsare har du om dagarna o får du många kommentarer?
Jag har ungefär 10 pers som läser bloggen varje dag, skulle va kul o få fler men man kan inte få allt i livet. Jag får inte så många kommentarer och det bryr jag mig inte om så mycket, visst det är kul o få bekräftelse på att man skriver bra o gör nåting bra av den kunskapen man har fått (Japp alla vill ha bekräftelse på någoting även jag)
Varför promotar du inte andra bloggar?
Haha jag har faktiskt funderat på o göra det men har inte funnit någon blogg som man tycker om sådär riktigt mycket, har några bloggar på favoriter som man läser lite då och då. Samtidigt så skriver många om det dom gör om dagarna osv vilket jag känner att det inte är något o promota för. Det är fan för lätt o hitta en sån blogg i denna värld.
Känner du själv att du skriver bra?
Nja ibland så kan jag känna "vilken underbar mening man fick till där!" men har vant mig vid o skriva bra meningar så läsaren förstår vad fan jag menar med det jag skriver
Vilken blogg är du mest stolt över? Har du någon Favorit blogg som du har skrivit?
Jag är stolt över alla bloggar som jag har skrivit, några har ju blivit jävligt konstiga och vissa har man ju verkligen lyckas med men jag är stolt över dom alla. Jag har faktiskt ingen favorit blogg som jag har skrivit, tycker om dom alla.
Känner du själv att din skrivstil har ändrats under åren?
Haha aa det har den faktiskt, jag läste tidigare idag dom gamla bloggarna som jag har skrivit och jag såg en jävla skillnad både på grammatiken och på sättet jag uttrycker mig på. Ett bra tecken på att man utvecklas (ok grammatiken blir fan bara sämre o sämre men så går det när man umgås med idioter)
Kan man få en veta vad några av dina framtida bloggar kommer o handla om?
Tyvärr så får man vänta tills jag har droppat dom. Kan meddela att jag kommer inte droppa så många bloggar i framtiden, jag har för mycket i mitt privata liv som måste göras och då kommer jag få mindre tid att fortsätta skriva ut allt. Känns lite surt men jag lovar att jag kommer droppar några bloggar lite då och då
Som nog alla dina läsare har märkt så har du börjat publicera några oseriösa inlägg, varför började du gör det?
Äh jag orkade inte publicera fler seriösa inlägg, jag behövde en paus från allt filosofierande. Så en polare började skicka några listor med seriösa frågor som jag tänkte göra lite narr av. Tyvärr så är knappt inga av dom svaren som jag har skrivit på dom inläggen seriösa
Skulle du kunna tänka dig o gästblogga med någon?
Klart jag skulle tänka mig o göra det. Jag har funderat på o göra det nu ett tag men har inte hittat någon som kan tänka sig ställa upp på det. Men ifall någon är intresserad så är det bara att lämna ett spår efter sig så hör jag av mig
Jag kommer säkert få fler frågor om min blogg så jag kommer uppdatera detta inlägg när fler frågor ramlar in ;) Nu ska jag bjuda mina läsare på en bild på mig i kostym från studenten :O
Peace!
Förvänta er inte seriösa svar
Fick en ny "seriös" lista med massa sjukt onödiga frågor så förväntar ni er seriösa svar så kan ni sluta läsa denna blogg redan nu. Enjoy!
SEX/KÄRLEK
1. Är du singel nu? -Räknas dockor så är jag upptagen
2. Föredrar du långa förhållanden istället för korta? - Beror på partnern
3. Är du redo o satsa på ett förhållande nu? - Hmm diggar inte o satsa på saker men sure
5. Har du en kk? - Dockan :O
6. Har du kört oskyddat nån gång? - Antar att ingen vill gå i terapi för resten av sitt liv så jag håller nog svaret på denna fråga för mej själv
7. Har du playat någon nångång? - Det vill du allt veta va
8. Har du dumpat någon & sedan ångrat dej? - Har dumpat all för många spräckta dockor och ångrat mig så jaaaa
9. Har du någon kille/tjej på g nu? - That is Classified
10. Haft sex på fyllan? - Vill inte ge folk men för livet så jag håller det för mej själv
11. Sagt jag älskar dej till någon & verkligen menat det? - Fan ska man mena sånt?
12. Sparat något från ett gammalt/sista förhållande/förhållandet? - Kan hända att jag har gjort
14. Varit på en blind date? - Nej tyvärr jag har inte dejtat en blind person
15. Har din pojkvän/flickvän sårat dej någon gång? Pojkvän!? Antyder du något eller? Inge illa menat nu till alla homosexuella
FAMILJ/BOENDE
1. Är dina föräldrar skilda? - Kanske?
2. Har du några syskon & isåfall vad? - En storesyrra och en storebror
3. Bråkar du ofta med din mamma/pappa? - Nej
4. Bor du i lägenhet? - Jaa?
5. Har du eget rum? - Har för fan en egen lägenhet
6. Har du enfärgade tapeter? - Vadå äre inge snyggt me sånt eller va fan antyder du?
7. Har du gjort i ordning ditt rum? - I helvete heller?
8. Har du en tv i ditt rum? - Nee men har en plasma tv i badrummet :O
9. Stor eller liten säng? - två små sängar, mycket mysigare när C eller V sover över här ;)
10. Är dina syskon jobbiga? - Ibland så är dom det
11. Har du dator på ditt rum? - Nee men har det i badrummet bredvid tv:n :O
KOMPISAR
1. Har du nån bästa vän? - Oh ja, en björn, kanin, anka, älgar, troll och en pyssling
2. Är du ofta med dina vänner? - Är för fan eremit
3. Vad leker ni när ni träffas? - Mamma, Pappa, Barn.....
4. Bästa minnet med en vän? - När personen var naken :O
5. Vilken är din äldsta vän? - Trollet och Pysslingen
6. Kan du vara dej själv med dina kompisar? - Kan DU vara dig själv med DINA polare?
7. Har du bråkat med din bästa vän? - Nej? Kompromissar finns det något som heter
8. När hade ni olika meningar senast? - .....
9. Hur längesen var det du träffade en vän? - Nyss?
10. Har du alltid kul med dina vänner? - Oh ja ;) ni ska bara veta :O
SISTA SOM
1. Du fick en puss av? - Dockan?
2. Sov med dej i samma säng & när? Dockan
3. Du delade ett riktigt skratt med? - C
4. Du gick på bio med? - Dockan :O snacka om att folk glodde
5. Du höll i handen? - C
6. Du gick på stan med? - Dockan och C
7. Delade en pizza med dej? - C, V, A, R...käkade flera gånger :O japp jag är för fan fet och ska fan bli nya Buddha :O
8. Du ringde? - Ehm jag ska nog hålla det för mej själv....
9. Skicka ett sms till dej? - Sms???? va fan är det för ny modeheter?
10. Du kramade? - Dockan/Kudden ;) Naked :O
Peace!
Vad är meningen med livet?
Många eller nästan varje person har någon gång under sin livstid undrat vad meningen med livet är? Är det att kämpa mot sina demoner i livets hårda strid eller går livet ut på att hjälpa sina medmänniskor och lära folk om sina kulturer och göra intryck på folk? En fråga som många ställer sig men finns det verkligen ett svar på frågan? Om det nu finns ett svar på frågan om vad livet går ut på, är det samma svar då för alla människor på denna jord? Jag menar, alla vi har ju olika verkligheter grundat på vad vi väljer att öppna våra ögon och se och det vi väljer att blunda för right? Om man väljer att blunda för vissa saker som man ser så måste ju meningen med livet ändras också för den personen eftersom när jag skriver orden "blundar för" så menar jag att man förnekar vissa saker och väljer man att förneka att det finns t.ex. barnarbete, krig o svält så går ju knappast personens liv ut på att finna en lösning på detta problem right? Så vad är våran mening med våra liv?
Eller finns det ens någon mening med livet eller är vi bara tillsatta på denna planet utan någon orsak? Vissa har sin religion som ger dom svar på frågan men vad händer med dom som inte är religösa? Finns det någon mening med deras liv? Jag menar, det måste ju finnas någon mening med våra liv. Om det inte finns det så kanske det är meningen att vi ska skapa en mening med våra liv? Som t.ex. jag, jag började blogga för 2 år sen och har fortsätt spottat ut, sorg, hat, tankar på papper och har öppnat folks ögon. Är det meningen med mitt liv? Att förändra folks syn på saker o ting? Alla måste ha någon sorts mening med sitt liv, även om man tror att det är en meningslös sak till en betydelsefull sak så är det ändå en mening med livet eller hur? Alla sattes på denna jord för att göra någoting, ont som gott. Jag tvivlar starkt på att vi bara sattes på denna jord av en slump och just for the record så är jag inte troende. Samtidigt så kanske det inte är så kul o leva ifall man vet sin mening med sitt liv? Jag menar, det är ju trots allt det man kämpar för och det är dom sakerna som ger oss hopp. Det vill säga att hoppet om att finna vår mening med våra liv är det som får oss att fortsätta strida i livets hårda strid, vet man sin mening med livet så behöver man kanske inte kämpa för att få svaret på den frågan men kommer man någonsin få veta sin mening med sitt liv?
Jag är som sagt inte troende, jag tror inte på någon gud förutom Buddha men det är endast för att han är fet och glad (fel orsak men ändå) samtidigt så tror jag inte på att det inte finns någon mening med våra liv. Däremot är meningen med livet för mig att man ska lära andra om sin kultur och tankar, få dom o se andra världar och fortsätta kämpa sig igenom livets hårda strid. Vi har ju alla sett olika saker, vissa har sett mycket ondska i livet medans andra har sett mycket gott i sitt liv, för mig så går livet på att dela med sig om sina upplevelser, lära folk om dom kulturerna man har omkring sig, hjälpa sina medmänniskor m.m. Allt har sin mening, vare sig det är något negativ eller positivt så händer allt pga någon anledning, det onda man har upplevt har gjort en starkare, det goda man har upplevt har gjort så att man får hopp och glädje eller hur? Det är så livet är, det är en gåta utan svar. Det är upp till varje individ att bestämma vad meningen med sitt liv är. Ingen kan ge dig svaret på vad meningen med ditt liv är, man kan bara stötta och ge förslag på vad meningen med livet är för en individ. Sen får man leta efter svaren själv på frågan vad meningen med livet är för dig. Så frågan återstår: Vad är meningen med ditt liv?
Det här va ett ganska svårt ämne o skriva om och det tog ganska lång tid för mig att spotta ut alla tankarna på papper men jag fick den klart till slut. Har fler på gång som jag skriver på men har inte mycket tid o ork att skriva så mycket längre, då dock ska jag fan skriva klart alla bloggar som jag har börjat skriva på, spelar ingen roll hur lång tid det tar, jag började me det och ska avsluta dom.
Peace!
