TheDude88

Alla har någongång under sitt liv har fått höra en ursäkt som innehåller ordet "full" det kan ha varit en ursäkt för otrohet eller för något man har sagt till någon på fyllan m.m. men är akohol verkligen en ursäkt? Många säger också att det inte var dom själva på fyllan men vem är man då på fyllan? Man brukar ju säga att "en full mans ord är en nykter mans sanning" men stämmer verkligen det? Enligt mej så gör det nog de för när man blir dragen så kommer ju känslorna fram starkare eller har jag fel? Så ifall jag har rätt nu så borde man egentligen inte vara otrogen mot sin partner när man är full för då borde ju kärleken som man har till sin partner starkare eller hur? Samtidigt blir väl också kåtheten stark så kan man inte kontrollera kåtheten så är det nog ganska troligt att man är otrogen, speciellt på fyllan. Men borde inte kärleken som man har till sin partner övervinna kåtheten eller betyder sex så otroligt mycket i vårat samhälle?

Jag har aldrig förstått varför vi ska dricka när vi ändå inte kan behärska oss på fyllan, nu menar jag inte att ingen kan behärska sej på fyllan för det finns många som vet vart sin gräns går när det gäller alkohol, samtidigt så finns det många som inte vet det. Det jag menar är hur många av er är det som har druckit gjort något dumt på fyllan och sen dagen efter så har ni ångrat det? Som jag vet så är det ganska många och som jag ser det så dom som inte kan behärska sej på fyllan bygger upp sin ångest ju mer dom dricker. Vissa säger att man lever livet fullt ut och dricker för att vara sej själva men stämmer det att ifall man dricker så lever man livet fullt ut? Varför kan vi inte vara oss själva när vi är nyktra och dom som säger att man lever livet fullt ut på fyllan, har dom rätt? Är det för att vi vågar göra saker på fyllan för att vi skiter i konsekvenserna av våra handlingar? Är det för att man mår bra och med det så känner man sej oövervinnlig? Är vi så rädda för att förlora en polare, sin partner osv om vi visar vilka vi egentligen är utan någon sorts alkohol i kroppen? Styr våra rädslor för förnekande och rädslan för att bli dissad oss så otroligt mycket att vi tar till alkohol för att komma över denna rädsla? Jag menar visst man har kul på fyllan men man kan också ha kul utan alkohol right?

Jag håller med, det är ganska skönt att dricka lite bärs, slappna av och släppa alla tankar och allt. Samtidigt så gäller det att finna balansen mellan att dricka för att ha slappna av och bara släppa allt och dricka för att bli full och göra något idiotiskt, är man minderårig och dricker ganska mycket så kan man tänka på att sen när du blir 18+ och får göra det du vill så kom ihåg att lusten för att dricka osv minskar ju mer du dricker idag. Jag ser allt för många ungdomar och lite äldre personer som vinglar sej fram på helgerna och jag undrar ifall detta fortsätter dvs. att vi fortsätter dricka oss så otroligt fulla så att vi fortsätter att begå misstag som går att undvika och dricker allt för mycket alkohol så vi knappt kommer hem, vart är samhället då  på väg? Vi slår ner varandra på fyllan utan någon speciell anledning och bidrar till gatuvåldets oändliga väg till total förstörelse av våra samhällen, vi är otrogna mot våra partners och hittar på massa ursäkter, vi dricker tills vi spyr för att vi inte vet våra gränser eller för att vi har inbillat oss att vi lever livet fullt ut då osv. När tar det slut? När ska vi inse vad alkoholen gör med oss och vårat samhälle? Men frågan återstår: Är alkohol verkligen en ursäkt?

Peace!