TheDude88

Du vaknar ännu en gång i din säng på morgonen, regnet faller ner mot asfalten utanför ditt fönster, du börjar göra dej i ordning för den stora dagen. Du har längtat efter denna dag otroligt länge och nu har den äntligen kommit, nervösiteten kryper upp för magen och du börjar ringa runt till dina polare för att prata ut ihopp om att nervösiteten ska minska. Dina polare lugnar ner din nervösitet lite men inte så mycket som du hade hoppats, tiden rinnar iväg och snart är det dags att röra på sej till släktträffen och sen direkt till festen som alla har snackat om hela veckan. Alla dina polare ska vara där och personen som du har visat lite extra intresse för, det känns som om tiden går saktare känts det som för dej när du sitter där vid bordet och käkar middag med din släkt. Alla snackar med alla om allt möjligt mellan himmel och jord, vissa dricker och skålar ständigt. Allt känns bra, det är en skön stämning, alla är glada men lite onyktra.

Tiden fortsätter att gå och det är dags för dej att glida vidare till nästa event, nervösiteten har blivit ännu värre, tankarna "Tänk om det skiter sej" och "fan tänk om jag gör bort mej?" gör nervösiteten ännu värre. TIden börjar helt plösligt gå snabbare och nu är det dags att släppa alla tankar och bara leva livet. Du kommer fram till den omtalande festen och ser en massa glada men onyktra människor runt om dej, folk skriker, gråter, hånglar och slåss. Ungefär som alla andra fester du har glidit på men någoting är annorlunda denna gång, allt känns på något sätt annorlunda. Allt är som det brukar vara men på något sätt så är något annorlunda. Du skiter i den känslan och börjar dricka mer och mer alkohol ihopp om att glömma bort den oroväckande känslan inom dej, allt känns perfekt tills du får syn på ditt ragg ståendes där mittemot dej hånglandes med en annan. Du ser bara hur allt du har tänkt dej, dina förväntningar rasar framför dej och det börjar svartna framför dina ögon. Du känner hur aggretionerna inom dej börjar bubbla över och hur det blir bara värre och värre ju mer du stirrar på dom, men någoting är annorlunda denna gång. Istället för att konfrontera eller hämnas på ditt ragg så vänder du ryggen till och går din väg.

Du  vaknar upp dagen efter med minnen från gårdagen, du känner hur sorgen och hatet växer inom dig. Du ser en halvfull sprit flaska på bordet mitt emot dig och börjar minnas tillbaka till kvällen innan då du sket i hur allt skulle sluta så länge du mådde bra. Du lockas allt mer till att dricka för att glömma, du känner att du kan inte stå emot längre. Du greppar flaskan och börjar dricka ihopp om att glömma allt, allt svek, hat och sorg som du har inom dej försvinner bit för bit ju mer du dricker. Tiden går och nu handlar allt om att fixa cash till drickat, inget annat har betydelse. Dina vänner har vänt ryggen till/mot dig och din familj har sagt upp kontakten med dig, du känner dig ensam allt oftare. Alkoholen hjälper dig att glömma men minnena finns kvar morgonen efter.  Du känner hur kontrollen över ditt liv slinter mellan dina fingrar, mörkret i ditt liv har tillslut tagit över ljuset som en gång lyste upp ditt liv. Du hade allt men förlorade på mindre än ett ögonblick, du tänker tillbaka på den tiden då du hade kvar dina vänner som fanns där för dig i vått och torrt, din familj som ställde upp för dig oavsett va det var du behövde hjälp med. Du känner hur tårarna rinner ner för din kind och hur smärtan och sorgen dunkar i ditt bröst. Du torkar bort dina tårar och reser dig upp från sängen, du går ut till vardagsrummet och öppnar ditt sprit skåp. Du greppar alla sprit flaskor och går ut till köket, du vill hälla ner alkoholen i diskkon men det är något som hindrar dig. Du stannar upp och försöker finna styrkan att hälla ner alkoholen men smärtan och sorgen av allt du har förlorat övervinner modet att genomföra det du egentligen vill. Du tittar ut och ser två ungar som leker i lekparken och tänker tillbaka på ditt liv, du finner styrkan och modet att greppa tag i ditt liv och återta det du har förlorat. Du häller ner alkoholen i diskkon och går ut på altanen, du ställer dej med solen i ögonen och tittar upp mot himmelen och inser att all svett, tårar du kommer få offra på din väg tillbaka till livet är värt det...

Checka denna blogg http://trasslan.blogg.se/. Den är värd att läsa

Peace!