Don´t Give Up The Fight
Man måste göra ett val, välja en väg som man ska gå och det går inte att stanna upp och vända om för har man valt en mörk väg att gå så är det bara att fortsätta gå tills det kommer nya vägar man kan välja mellan. Man kan ångra sej att man valde just den vägen men det spelar ingen roll eftersom du har gjort ditt val och nu gäller det bara att fortsätta röra sej framåt och inte bakåt. Väljer du t.ex. att hoppa av skolan så får du ta konsekvenserna av det och jag vet att ibland man kan tjäna på det men för det mesta så förlorar man så stort på det, det gäller att kunna hantera stressen och pressen som skolan ger på ett sätt så att man klarar av skolan. Försök finna lugnet genom att göra saker som du gillar eller t.o.m älskar men låt inte det ta över det viktiga i ditt liv bland annat skolan för i slutändan tjänar man på att ha gått ur skolan helst med bra betyg, jag vet att det är svårt men man måste kämpa och genom lida tråkiga saker för att kunna nå sitt mål och drömmar i livet.
Jag vet hur det är, jag går sista året nu på gymnasiet fast jag skulle ha tagit studenten i sommras men hade IG i matte så jag fick gå ett år på IV. Nu går jag sista året på Omvårdnadsprogrammet och jag bland annat blir fett pressad och stressad av skolan, att hinna ta igen alla IG som jag har av olika orsaker. Jag får ta igen alla mina IG, kämpa med mina demoner och fixa minst G i dom nya ämnena allt på samma gång så jag vet hur det är. Min mentor är på mej som fan när det gäller mina IG och ibland kan hon bli för jobbig så att säga men fuck it, jag har stått ut med henne i 2 år nu och då kan jag fan stå ut i ett år till med henne. Jag har funnit lugnet och glöden att fortsätta kämpa både i skolan och i mitt privatliv tack vare mina polare och mina fritidsysslor så försök göra samma sak för i slutändan så är det värt alla tårar, allt blod och svett som du har offrat för att nå dina drömmar och mål i livet. Kom ihåg det gäller att fortsätta gå framåt istället för bakåt.
Peace
Den Lätta Vägen Ut
Du håller allt för dej själv, du vill inte att dina polare ska veta för att du vill inte visa dej svag för dom och muren du en gång har byggt omkring dej hindrar dej från att göra det även ifall du skulle vilja. Konsekvenserna av dina val och handlingar jagar dej, du trodde aldrig att konsekvenserna skulle bli så allvarliga. Regnet faller ner mer och mer mot den blöta asfalten och på dina skor, du ställer dej framför en tom affär och kollar på din spegelbild, tanken "Är det här den personen jag vill vara?" dyker upp i ditt huvud. Ännu en tanke som du måste ta itur med, ännu ett problem som du måste ta itur med innan det är försent. Personen som du är idag var inte den personen du kunde föreställa dej att du skulle vara just nu när du var 10 bast, att få uppleva såna händelser, se smärtor som folk bär på var nåting du aldrig trodde att du skulle få se nångång under din livstid.
Paniken och hatet kommer fram för att du lät ditt liv bli fucked up utan att göra nåting åt det, ett val som du gjorde som skulle få förjävliga konsekvenser. Du sätter dej ner på en kall och blöt parkbänk, du kollar upp mot den mörka natt himlen för att finna svaren på dina frågor men allt du finner är mer mörker och frågor utan svar som sätter dej i plågor. Du tänder en cigg för att försöka tagga ner men allt som händer är att din blick är mot ciggen, glöden som sakta bränner upp ciggen påminer dej om din kämparglöd, livslust och styrkan som du en gång hade i ditt liv men som du lät försvinna bit för bit. Din familj som splittras mer och mer ju mer tiden går, polare som hamnar i missbruken händer allt oftare och ännu en gång så måste du gömma din sorg och få dina polare att tro att allting är bra med dej men innerst inne så blöder din själ. Spärren från din barndom att man alltid måste vara stark håller i sej än idag.
Du tänker tillbaka på ditt liv då alla dina polare fanns där för dej, din familj som alltid var en lycklig familj, den tiden på ditt liv då inge bullshit existerade får tårarna att ännu en gång rinna ner från din kind. Tankarna du en gång övervann kommer igen och kniven mot din handled blir mer och mer frestande, ingeting känns värt att leva för så varför ska du då leva för? Polarna hamnar i missbruk, familjen splittras bara och skolan som bara sätter mer och mer press på dej blir tillslut för mycket, du glider hem till mörkret, lägger dej återigen i sängen ihopp om att allt ska försvinna och bli bra igen. Tårarna rinner ner från din kind som aldrig för och du glider ut i köket greppar kniven och drar det sista strecken på dina handleder. Blodet rinner från din kropp ner på golvet, du har valt att skita i allt och tagit den lätta vägen ut. Du lämnar en stor sorg efter dej, en börda som dina nära och kära måste bära på, allt detta p.g.a ett val som du tidigare gjort, ett misstag, en väg du valde att gå slutade med ditt blod på golvet. Din familj blir aldrig som förr, dina polare dör en efter en tack vare bördan du gav dom genom att inte vara ärlig och öppna dej för dom, du valde den lätta vägen ut ur detta liv istället för att kriga och vinna slaget som du startade med ödet/livet....
Peace
Fokusera
Man känner sej trött men kan inte sova för att det känns som tiden rinner iväg men samtidigt så känns det som om tiden rinner sakta iväg, en känsla som tvingar dej att vara vaken fast kroppen är trött. Känslan som du trodde att du hade sprungit ifrån har nu sprungit ifatt dej, känslorna att tiden rinner iväg/går sakta och att du inte har greppat chanserna du har fått blir bara värre och värre. Du tappar kontrollen av dina känslor och om ditt liv, nu är det känslorna som styr ditt liv. Känslor som hela tiden blandas och skiftas gör dej både förbannad och förvirrad gör så att du inte vet längre vad du håller på med.
Tiden fortsätter och ticka iväg medans du fortsätter att inte greppa tag om chanserna som ödet ger dej, du fortsätter att springa genom livet som en löpare springer ett marathon med en ögonbindel för ögon för du vill inte se smärta eller dina nära och käras dåliga sidor för att du är rädd för det du kommer att få se ifall du öppnar dina ögon. Du trivs i den verklighet som du lever i samt den världen du lever i, dina polare fortsätter att begå samma misstag om och om igen i den onda cirkeln som dom har skapat men du har inte glöden att fortsätta hjälpa dom. Sommaren har varit den sämsta hittills och du har ingen lust att försöka göra den bättre, din kämparglöd bryts ner mer och mer för varje dag som går, din livslust som allt för länge varit släckt men ändå så finner du styrkan att fortsätta kämpa i livets hårda strid. Striden som alla har trott att du skulle ha förlorat förlängesen gör så att hatet inom dej växer men samtidigt så glöder glädjen för att du har visat för dom att du har klarat dej i striden än så länge.
Du lyckas förvandla ditt hat till kämparglöd, du biggar up och återtar kontrollen över ditt liv, kämparglöden brinner återigen inom dej, livslusten är då dock fortfarande släckt men du fortsätter kriga för dina vänner och för din familjs skull. Du inser att du behövs i denna värld ett tag till, du återgår till ditt vanliga liv och börjar fokusera mer på dom personerna/sakerna som betyder mest för dej i detta liv. Tillslut så inser du att vad du än gör så finns smärta runt om dej så du tar bort ögonbindeln och öppnar dina ögon, du inser snabbt att du är bra på att ge råd till folk och att lyssna på deras problem. En dag så står du där med dina vänner och med din familj med ett leende på dina läppar och solen skinnandes på dej och livet leker för dej.
Big Up
Anna
Anna vaknade upp på morgonen, gjorde sina rutiner tills hon insåg vad det va för dag, det här dagen då hennes mamma dog, den dagen som all smärta och ångest kom fram. Tårarna rinner ner från hennes kind medans hon sätter sej i hennes säng. Denna dag som hon önskade aldrig kunde komma, dagen då allt förändrades. Hennes familj som splittrades bit för bit, hennes familje medlemmar som hamnade i olika missbruk en efter en, farsan som blev alkolist/narkoman, syskonen som blev narkomaner. Alla försökte dämpa smärtan på olika sätt, sätten som skulle bli deras död. Anna som var en helt vanlig tjej, hon knarkade inte, festade då och då och gick i skolan, hon var en helt underbar tje som kunde förstå, lyssna och ge råd, en fördomsfri tjej. Anna fortsatte leva sitt lev efter morsan död fast hon slutade festa, skolan som skulle ha hjälpt henne men som tog livet av henne inombords. Kuratorn, psykologerna, vännerna som vägrade fatta skulle bli för mycket för henne.
Anna tog morsans död hårt och försökte få stöd och tröst från sin farsa men allt hon fick va slag mot sin kropp av honom, syrran som var på klubbarna och knarkade, brorsan som satt inne på kåken. Anna var nu helt ensam, vilsen och smärtan samt ångesten skulle ta över hennes liv mer och mer för varje dag som gick. Kniven mot sin hud var den enda trösten hon fann, blodet som rann ner från hennes handleder ner till golvet. Farsan som flippade ur och kastade henne runt omkring i huset, slagen som lämnade sina spår på hennes kropp. Blåmärkerna på hennes kropp som hela tiden påminde henne om vad som väntade på henne där hemma. En ständig påminelse om hur hennes liv blev till spillror efter sin mammas död och det skulle inte ta slut där.
Mera död väntade på henne, hennes syrra drog en lina av kokain och dog av överdos, hennes brorsa pumpade heroin och samma sak hände honom. Anna hade bara sin farsa kvar som misshandlade henne för ingeting, men även han fick nog av livet. Han tog sitt vapen satte det i sin mun och tryckte av, Anna väcktes av den höga smällen och gick ut till vardagsrummet för att hitta sin farsa död, blodet på vägarna, kroppen som inte rörde sej, vapnet på golvet skulle bli för mycket för henne. Hon gick in till köket hämtade en kniv och sedan gick in till sitt rum, Anna låg gråtandes i sängen p.g.a det som hade hänt, hon greppade tag i kniven och drog sina sista streck på sina handleder och marken färgades röd.
Anna blev 16 år gammal vila i frid
Peace
Ord
Jag steppar ännu en gång in i poesins värld för att finna ord som beskriver dom känslorna jag har, ord som får läsaren att tänka till hur det kan se ut för vissa. Men allt jag finner är dom vanliga orden som hela tiden kommer ut från min mun och det känns som om nån har sattit mej på repeat. Jag spottar ut samma skit fast i olika meningar och stilar i varje blogg jag skriver. Ideér som ploppar upp i mitt huvud som senare försvinner, inspirationen som aldrig dyker upp längre gör mej förbannad över att jag inte kan lägga mej i "flow" utan att behöva ha den känslan att jag spottar ut same shit varje gång jag skriver.
Polare som man aldrig kan öppna sej för bara för att man inte kan öppna sin käft och säga några enkla ord medans man lätt kan spotta ut ord som sårar sina polare. Istället för att bara hålla sin käft stängd så spottar man ut flera saker mot sina polare och om dom som man senare ångrar, tanken "Om jag inte hade sagt det så hade det varit annorlunda idag" som hela tiden påminer dej om vad du sa och om ditt misstag. Tjafsen som hela tiden bryter ner dej bit för bit tills det inte finns något kvar av dej, tjafsen som förstör banden mellan människor som betyder nåting för en, tjafs som är egentligen helt fucked up men ändå så måste man tjafsa. Jag vet inte ifall jag har förlorat 2 underbara personer som stog mej nära för att jag inte kunde hålla min käft stängd, på några minuter så förstördes bandet mellan mej och dom bara av några meningar med ord i. Jag ångrar att jag öppnade min käft just vid den tindpunkten men ändå så måste jag få ut det på något sätt, visst jag kan ha förlorat dom men samtidigt så övervinner kärlek mycket och nu återstår det att se ifall man har betytt något för varandra eller om man bara var ännu en individ i personens liv.
Att ha förlorat nån p.g.a. bara några ord/meningar bevisar hur fucked up det kan gå på bara några sekunder/minuter, att bara säga en eller flera meningar till en person i sitt liv kan förstöra allt man någonsin har önskat sej. Allt man har önskat sej vare sej det är något litet eller stort förstörs p.g.a några jävla ord kanske bevisar att man ska tänka efter innan man öppnar sin mun och säger nåting? Våra känslor som styr våra meningar, våra ord som man spottar ut kan antingen sluta lyckligt eller som ett rent helvete. Känslorna som kan medhjälp förstöra allt man har byggt upp genom åren, jag kontrollerade inte mina känslor när jag spottade ut det jag hade å säga till mina polare och nu sitter jag här ensam i en mörk lägenhet med ett tänt ljus framför mej med ångest och tankar från tjafsen jag hade med mina polare. Ångesten att man kanske har förlorat dom som betydde något i mitt liv blir bara värre och värre för varje dag som går, att jag inte höll min käft stängd för en gångs skull men ändå så kan jag inte säga ett enkelt ord som kanske ändrar all skit till positivt igen, fuck jag kan spotta ut massa ord men fuck vissa ord går bara inte att få ut, men jag får ta konsekvenserna av mitt val jag gjorde och kämpa vidare i ett brinnande helvete som jag själv har skapat.
Buddhas Bästa Barn blåser ut ljuset, torkar sina tårar och checkar ut.
Peace
Sex
För vad? för att det är skönt och kul? Visst det är skönt och kul men det blir för mycket i slutändan, hur kul är det att ha mycket sex? Det måste ju bli långtråkigt i slutändan, visst man kan ha olika partners osv. men det måste ju också bli långtråkigt i slutändan? Så varför fortsätter folk som dom gör då? Är det för att dom anser att livet för kort eller är det för att dom anser dom lever livet? Livet går inte ut på att knulla sönder dej själv och alla av det motsatta könet som man faller för, livet består av många andra saker men det verkar inte folket fatta. Vart man än går så ser man saker som antingen handlar om sex eller som kan kopplas till sex på nåt sätt men det betyder inte "eeey gå å knulla för livet går bara ut på det" Sex säljer det använder många företag osv det för att tjäna cash.
Många brudar blir också tvingade till sex, för vad? För att vi killar är för kåta och kan inte tänka med vårat huvud istället för med kuken? Varför tvingar man nån till sex egentligen? Om dom inte vill ha sex så ska man respektera det och vänta tills den andra personen är redo, visst det är svårt attt göra det när man är kåt men ibland så måste man bara steppa up och ha tålamod för i slutändan så blir det fett mycket bättre ifall man väntar istället för att bara köra på. Allt för många unga har sex tidigt i åldern, varför? För att dom vill känna sej vuxna eller är det för att dom ser upp till oss äldre? Shit vissa har sex redan vid 12-års åldern, är det verkligen så vi vill ha det i vårat samhälle? Deras kroppar har inte utvecklats helt för att ha sex men ändå så har dom det, visst det där låter lite fjolligt men det är så det är. Sen har vi dom som blir våldtagna, samma sak där, killar som gör det kan inte kontrollera sitt sexbehov, visst jag håller me det är sjukt men samtidigt gäller det att se från olika perspektiv. Dom tänker oftast med kuken som många killar gör och så har det alltid varit oh kommer troligtvis alltid att vara. Dom som blir våldtagna har dom minnena för resten av sitt liv och det sätter såklart spår i deras liv. Om man blir tsm med nån som har blivit våldtagen så gäller det att verkligen ha tålamod när det kommer till sex vilket är jävligt såklart. Kanske dags att bigga up och ändra på det här i vårat samhälle innan det är försent totalt. Det kanske redan är försent men det vet vi inte förrens vi har försökt göra nåting åt det här i vårat samhälle.
Det är ganska intressant att se att det finns fortfarande några oskulder i dagens samhälle, visst det kan bero på att dom är religösa men ändå? Det är fett många som förlorar oskulden tidigt men för vad? För grupptrycket eller är det för några andra anledningar som t.ex. att man inte orkar vara oskuld längre för att vara oskuld är = tönt? Att vara oskuld i dagens samhälle ger mer respekt än att knulla runt me allt och alla (både killar och tjejer) sen så kommer slagorden speciellt på tjejer som blir kallade hora, slyna osv. när dom knullar runt? Visst tjejer har fett mycket lättare att få sex oftast men det ger inte oss killar rätt att skrika m.m. slagord mot/till dom. Sex är en vardagsmat i dagens samhälle tack vare alla ungdomar inklusive mej, kanske dags att tagga ner lite på knullandet och verkligen tänka efter eller ska vi fortsätta knulla mer än vad kåta kaniner gör på våren? Tänk på hur det va förr i tiden när det gällde sex och tänk på hur det är nu med det.
Det jag har skrivit är så jag tycker att det här sen är det upp till er ifall ni tycker att det är så eller inte, jag spottar bara ut det som det känns för mej.
Peace
