Ord
Jag steppar ännu en gång in i poesins värld för att finna ord som beskriver dom känslorna jag har, ord som får läsaren att tänka till hur det kan se ut för vissa. Men allt jag finner är dom vanliga orden som hela tiden kommer ut från min mun och det känns som om nån har sattit mej på repeat. Jag spottar ut samma skit fast i olika meningar och stilar i varje blogg jag skriver. Ideér som ploppar upp i mitt huvud som senare försvinner, inspirationen som aldrig dyker upp längre gör mej förbannad över att jag inte kan lägga mej i "flow" utan att behöva ha den känslan att jag spottar ut same shit varje gång jag skriver.
Polare som man aldrig kan öppna sej för bara för att man inte kan öppna sin käft och säga några enkla ord medans man lätt kan spotta ut ord som sårar sina polare. Istället för att bara hålla sin käft stängd så spottar man ut flera saker mot sina polare och om dom som man senare ångrar, tanken "Om jag inte hade sagt det så hade det varit annorlunda idag" som hela tiden påminer dej om vad du sa och om ditt misstag. Tjafsen som hela tiden bryter ner dej bit för bit tills det inte finns något kvar av dej, tjafsen som förstör banden mellan människor som betyder nåting för en, tjafs som är egentligen helt fucked up men ändå så måste man tjafsa. Jag vet inte ifall jag har förlorat 2 underbara personer som stog mej nära för att jag inte kunde hålla min käft stängd, på några minuter så förstördes bandet mellan mej och dom bara av några meningar med ord i. Jag ångrar att jag öppnade min käft just vid den tindpunkten men ändå så måste jag få ut det på något sätt, visst jag kan ha förlorat dom men samtidigt så övervinner kärlek mycket och nu återstår det att se ifall man har betytt något för varandra eller om man bara var ännu en individ i personens liv.
Att ha förlorat nån p.g.a. bara några ord/meningar bevisar hur fucked up det kan gå på bara några sekunder/minuter, att bara säga en eller flera meningar till en person i sitt liv kan förstöra allt man någonsin har önskat sej. Allt man har önskat sej vare sej det är något litet eller stort förstörs p.g.a några jävla ord kanske bevisar att man ska tänka efter innan man öppnar sin mun och säger nåting? Våra känslor som styr våra meningar, våra ord som man spottar ut kan antingen sluta lyckligt eller som ett rent helvete. Känslorna som kan medhjälp förstöra allt man har byggt upp genom åren, jag kontrollerade inte mina känslor när jag spottade ut det jag hade å säga till mina polare och nu sitter jag här ensam i en mörk lägenhet med ett tänt ljus framför mej med ångest och tankar från tjafsen jag hade med mina polare. Ångesten att man kanske har förlorat dom som betydde något i mitt liv blir bara värre och värre för varje dag som går, att jag inte höll min käft stängd för en gångs skull men ändå så kan jag inte säga ett enkelt ord som kanske ändrar all skit till positivt igen, fuck jag kan spotta ut massa ord men fuck vissa ord går bara inte att få ut, men jag får ta konsekvenserna av mitt val jag gjorde och kämpa vidare i ett brinnande helvete som jag själv har skapat.
Buddhas Bästa Barn blåser ut ljuset, torkar sina tårar och checkar ut.
Peace
