Ljuset i tunneln?
Du vaknar ännu en gång i din säng på morgonen, regnet faller ner mot asfalten utanför ditt fönster, du börjar göra dej i ordning för den stora dagen. Du har längtat efter denna dag otroligt länge och nu har den äntligen kommit, nervösiteten kryper upp för magen och du börjar ringa runt till dina polare för att prata ut ihopp om att nervösiteten ska minska. Dina polare lugnar ner din nervösitet lite men inte så mycket som du hade hoppats, tiden rinnar iväg och snart är det dags att röra på sej till släktträffen och sen direkt till festen som alla har snackat om hela veckan. Alla dina polare ska vara där och personen som du har visat lite extra intresse för, det känns som om tiden går saktare känts det som för dej när du sitter där vid bordet och käkar middag med din släkt. Alla snackar med alla om allt möjligt mellan himmel och jord, vissa dricker och skålar ständigt. Allt känns bra, det är en skön stämning, alla är glada men lite onyktra.
Tiden fortsätter att gå och det är dags för dej att glida vidare till nästa event, nervösiteten har blivit ännu värre, tankarna "Tänk om det skiter sej" och "fan tänk om jag gör bort mej?" gör nervösiteten ännu värre. TIden börjar helt plösligt gå snabbare och nu är det dags att släppa alla tankar och bara leva livet. Du kommer fram till den omtalande festen och ser en massa glada men onyktra människor runt om dej, folk skriker, gråter, hånglar och slåss. Ungefär som alla andra fester du har glidit på men någoting är annorlunda denna gång, allt känns på något sätt annorlunda. Allt är som det brukar vara men på något sätt så är något annorlunda. Du skiter i den känslan och börjar dricka mer och mer alkohol ihopp om att glömma bort den oroväckande känslan inom dej, allt känns perfekt tills du får syn på ditt ragg ståendes där mittemot dej hånglandes med en annan. Du ser bara hur allt du har tänkt dej, dina förväntningar rasar framför dej och det börjar svartna framför dina ögon. Du känner hur aggretionerna inom dej börjar bubbla över och hur det blir bara värre och värre ju mer du stirrar på dom, men någoting är annorlunda denna gång. Istället för att konfrontera eller hämnas på ditt ragg så vänder du ryggen till och går din väg.
Du vaknar upp dagen efter med minnen från gårdagen, du känner hur sorgen och hatet växer inom dig. Du ser en halvfull sprit flaska på bordet mitt emot dig och börjar minnas tillbaka till kvällen innan då du sket i hur allt skulle sluta så länge du mådde bra. Du lockas allt mer till att dricka för att glömma, du känner att du kan inte stå emot längre. Du greppar flaskan och börjar dricka ihopp om att glömma allt, allt svek, hat och sorg som du har inom dej försvinner bit för bit ju mer du dricker. Tiden går och nu handlar allt om att fixa cash till drickat, inget annat har betydelse. Dina vänner har vänt ryggen till/mot dig och din familj har sagt upp kontakten med dig, du känner dig ensam allt oftare. Alkoholen hjälper dig att glömma men minnena finns kvar morgonen efter. Du känner hur kontrollen över ditt liv slinter mellan dina fingrar, mörkret i ditt liv har tillslut tagit över ljuset som en gång lyste upp ditt liv. Du hade allt men förlorade på mindre än ett ögonblick, du tänker tillbaka på den tiden då du hade kvar dina vänner som fanns där för dig i vått och torrt, din familj som ställde upp för dig oavsett va det var du behövde hjälp med. Du känner hur tårarna rinner ner för din kind och hur smärtan och sorgen dunkar i ditt bröst. Du torkar bort dina tårar och reser dig upp från sängen, du går ut till vardagsrummet och öppnar ditt sprit skåp. Du greppar alla sprit flaskor och går ut till köket, du vill hälla ner alkoholen i diskkon men det är något som hindrar dig. Du stannar upp och försöker finna styrkan att hälla ner alkoholen men smärtan och sorgen av allt du har förlorat övervinner modet att genomföra det du egentligen vill. Du tittar ut och ser två ungar som leker i lekparken och tänker tillbaka på ditt liv, du finner styrkan och modet att greppa tag i ditt liv och återta det du har förlorat. Du häller ner alkoholen i diskkon och går ut på altanen, du ställer dej med solen i ögonen och tittar upp mot himmelen och inser att all svett, tårar du kommer få offra på din väg tillbaka till livet är värt det...
Checka denna blogg http://trasslan.blogg.se/. Den är värd att läsa
Peace!
Men ärligt ge upp?
Haha det märks att man är poppis bland folk, alla patetiska fucks som försöker dissa mej men sjunker bara lägre o lägre för att ha något o komma med. Tycker fan synd om er alla som verkligen och då menar jag verkligen försöker komma med något men allt ni säger är som luft för mej, ni kommer med patetiska slagord och tror seriöst att jag bryr mej? Fan folk har spottat ut en jävla massa slagord mot mej under 19 år, tror ni att jag bryr mej om det ni säger? Allt jag gör är o sitter o garvar åt era ord och ändå ger ni inte upp? Äh vad ska man förvänta sig från er som kommer med massa lögner? Tror ni seriöst att någon bryr sig om det ni säger? Har inte ni fattat än att ingen lyssnar på er förutom era s.k. kompisar som tar reda på ena versionen och gör sitt val om vilken sida dom ska ställa sig på. Ni är så underbara när ni skriver en massa lögner + alla hoten som ni har skickat till min mejl, fan det är som att få dissarna rakt in i mejlen. Aja får se ifall det är tomma hot eller ifall ni har stake nog att backa upp det ni säger
Varför gör ni inte såhär istället för att sluta slösa bort min dyrbara tid, ni tar ett papper och skriver ner alla slagord och hot som ni har att spotta ut till mej, ger mej det pappret så jag kan torka mej i arslet me det. Så mycket bryr jag mej om era åsikter om mej och era slagord. Sen fattar jag inte varför ni blandar in allt mer folk? Ni bitchar om att jag gjorde det när vi hade ett beef tidigare men ärligt talat nu säger man någoting helt idiotiskt till mina polare när man inte känner dom så får man för fan ta att dom blandar sig in på egen hand. Jag bad aldrig om deras hjälp och ärligt talat jag behöver inte hjälp från någon för att knäcka idioter som er, alltid kul o se vad ni ska hitta på härnäst ifall ni ska blanda in fler personer ihopp om att jag ska ta åt mej och backa eller ifall ni ska hitta på fler lögner som ni ska sprida vidare. Först försökte ni dissa mej på bilddagboken sen på en av era bloggar. 1. Ingen kollar er bdb för det är fortfarande ingen som bryr sej 2. INGEN läser er blogg för ni skriver om så töntiga saker som t.ex. "Jag bajsade idag" och med det vill ni säga? Att ni har äntligen lyckats använda dom storas toalett istället för pottan eller?
Försöker någon dissa mej så dissar jag hårdare tillbaka, jag tar fan inte skit från någon och speciellt inte folk som försöker dissa mej för ett få ett rykte, ni kommer falla tillbaka till marken efter era patetiska försök att klättra upp till min nivå. Kanske dags o steppa up och komma tillbaka till den hårda verkligheten istället för att leva i en drömvärld där ni tror att ni är störst och bäst men alla vet ju att ni är bara en bunt wannabies som tror att ni kan dissa. Det roliga me allt är att du tror att jag va seriös me allt och att jag satt o lyssnade på ditt bitchande, sure jag lyssnade på ditt oändliga bitchande om ditt liv men tröttnade ganska snabbt och började skita totalt i dig. Tror du inte att jag såg rakt igenom dina ord? Dina lögner? Ditt beteende? Fan så dum kan ingen vara, inte ens du. Ditt jävla snackade om att du hade känslor för mej och jag va så trevlig och sa detsamma endast för att slippa höra ditt jävla bitchande, seriöst ingen står ut med någon som letar sympati och bitchar om allt. Det var du som startade allt och började spotta ut lögner med hopp om att jag inte skulle se rakt igenom dina lögner vilket jag gjorde så jag undrar vem det var som lekte me vem? Sen snälla sluta hitta på en massa patetiska saker som du skriver om, dom som känner mej vet att jag aldrig gör såna saker som du skriver om. Sen kan du och din s.k. back upp gå hem och trösta varandra för jag är klar me er båda, fortsätter ni efter detta så visst gör det, jag bajsar ändå på er båda. Kom ihåg det var DU som startade detta och det är JAG som avslutar detta beef, ni har inget att komma med så ge upp nu och sluta slösa på min tid...
Peace och puss på er båda ;)
Verkligheten I Skuggorna?
Dom som hamnade i denna värld för att fly från problemen, dämpa smärtan med alkohol eller droger. Dom som är gamla krigare men som la ner svärdet och gav upp, hoppet om en enda vinst i sina liv, deras inre jag, deras livsglöd, deras själar har nu brunnit upp och allt som återstår är en askhög. En askhög som kommer att försvinna när den kalla blåsten sveper förbi och sprider ut askan över dessa kalla gator och deras strid i denna mörka värld är över. Det är i denna värld där barnen sliter för några ynkliga ören så deras familj kan få mat på bordet, det är här där dom stora företagen utnyttjar människor för pengarnas skull. Det är i denna värld där barn tränas till soldater, det är i denna värld där oskyldiga slaktas. Det är här alla människor som vi vänder ryggen till och förnekar lever.
I denna värld finns det inget hopp, kärlek, värme eller ljus ,här finns det bara mörker, hat, död, kyla, krossade drömmar och smärta. Det finns inget ljus som lyser igenom detta mörker som ger hopp om ett bättre liv, ingen värme som värmer dessa vilsna själar i den kalla kylan. Ingen kärlek finns som ger dom styrkan att fortsätta strida i livets hårda strid, endast hat som får dom att fortsätta varandra på denna väg genom livet. Det existerar ingen låga som brinner inom dom som ger dom de krafter som behövs för att ta sej ur denna mörka värld. För dessa människor tänder jag ett ljus och sträcker ut en hjälpande hand.
Peace
