Du Möter Du?
Hon ställer sig framför spegeln och tittar på sig själv ihopp om att hitta styrkan och ljuset i mörkret men allt hon ser är djävulen flinades mot henne, hon tvättar ansiktet och kollar återigen in i spegeln och allt hon ser nu är en vilsen själ som väntar på sin död. Tårarna kommer ännu en gång, rinnandes ner från hennes kind. Smärtan som aldrig ha fått kommit ut bankar nu i hennes bröst, sorgen och hatet för hennes vänner vände ryggen till henne blir allt starkare och kommer allt oftare. Hon har ingen kvar som kan ta emot henne när hon väl faller, ingen som bryr sig om henne. Alla lever sina egna liv, ingen som kommer ihåg vem det var som tog dom upp till ytan när dom väl hade sjunkit. Ingen som visar uppskattning eller respekt längre. Nu står hon ensam kvar i mörkret med sina egna demoner, ljuset som en gång lyste upp hennes liv har slocknat, livslågan inom henne som var en gång tänt har slocknat o allt som återstår nu av en låga som lyste så starkt är askan som kommer o blåsa bort med den kalla vinden som sveper förbi.
Hon går ut och tittar upp mot himmelen letandes efter svar men hon finner inga svar, allt hon finner är mer mörker. Hon kollar bakåt och allt hon ser är skuggor, skuggor som förföljer henne. Hon börjar springa ihopp om att kunna springa ifrån sina demoner, sitt förlutna, hat och sorg men hon inser snart att hon aldrig kommer o kunna fly från allt. Hon stannar upp och tittar ner i vattnet och ser sin egna spegel bild, hon känner hur regnet som faller ner från den mörka himmelen på hennes blöta kläder som sköljer bort allt positiva som hon en gång hade inom sig och det ser hon i sin spegelbild. Hon håller upp sin hand och ser hur regnet faller mellan hennes fingrar som kontrollen hon en gång hade om sitt liv, hon ser ingen annan utväg än döden. Hon fortsätter att vandra runt i den döda staden då hon har börjat tvivla på sitt val, hon ger ödet en sista chans o visa ljuset i denna mörka situation innan hon gör sitt val. Hon ställer sig vid tågstationen och väntar på tecknet från ovan, hon väntar i några timmar tills hon ser tåget komma. Hon ställer sig på tågrälsen och känner hur tvivlan börjar krypa upp längst hennes ryggrad, hon börjar undra ifall hon gör det rätta valet men hon rör sig inte. Kroppen är förlamad av smärtan, ångesten och sorgen som aldrig fått komma ut. Hon höll allting inom sig och nu är det försent, tåget har redan kört över henne, några minuter efter så kom solen fram och det var tecknet hon väntade på men hon hade inte tålamodet eller styrkan kvar o vänta och nu är hennes livslåga släckt för alltid.
Slutet blev inte så bra som jag ville men jag ville bara få klart denna blogg som jag har hållit på o skriva nu i några dagar. Men den blev ändå ganska bra, kanske lite väl poetisk/pedagogisk men jag har känt mig lite smått poetisk dom senaste dagarna :)
Peace!
Felicas Liv
Jag läste igenom min "lillasysters" blogg och fastnade för en speciell blogg/sak/grej kalla det vad ni vill som jag tänkte promota för. Detta handlar om en tjej vars liv togs av personalen på behandlingshemmet där hon blev inlagd. Läs igenom (tro mig det är värt det) och gör din egna uppfattning om det som hände. Jag har redan gjort min uppfattning om det som hände.
http://www.feliciasliv.se/
Vila i frid
Jag tänder ett ljus för alla slockna livslågor som en gång var tända
Peace
Svarta och Vita lögner - Vad är skillnaden?
Vissa ljuger för att dom är rädda för något, det kan handla om den sanningen eller om dom själva dvs. dom kanske önskar att dom vore någon annan m.m. Så vad är det som får oss att ljuga? Är det för att vi vill va några andra? Beror det på att vi vill undvika konsekvenserna vi får ifall vi säger sanningen? Vad ger oss rätten att vända och vrida på sanningen så att den passar oss? Vad är det som driver oss människor till att vi hellre ljuger än säger sanningen? Räcker det inte med politiker som står o ljuger för folket? Politikerna som ger oss en massa löften och lovar att göra sitt bästa för folket men gör dom verkligen det? När ska det ta slut med alla dessa lögner som människor säger?
För mig så är en lögn en lögn, vare sig ifall personen tycker att det är en vit lögn som dom säger så ser jag det som en svart lögn. En lögn är ju trots allt en lögn i grunden eller hur? Visst det kanske finns skillnader på alla olika lögner men i mina ögon så spelar det ingen roll ifall det är en vit eller svart lögn, som jag skrev tidigare: en lögn är ändå en lögn vare sig man tycker att den inte är så allvarlig eller inte. Ärlighet varar fortfarande längre i mina ögon och man tjänar mer på att va ärlig mot sina polare, sin familj och partner, man slipper ha ett dåligt samvete över att man har misslett någon men en lögn. Lögner har alltid funnits i vårat samhälle och kommer alltid att finnas, som ärlighet, våld, kriminalitet, alkohol, droger, smärta, hat etc. Men frågan återstår: Vad är skillnaden mellan en vit lögn och en svart lögn?
Peace!
Tack yasmine för bilden. Citatet kommer från låten Puzzle med Looptroop Rockers
En andra familj?
Eftersom jag inte snackar om hur mycket ni betyder för mig eller hur mycket jag uppskattar det ni gör för mig så gör jag det på mitt sätt med pennan o pappret. Vi har hållit ihop ganska länge nu, vissa har man hållit ihop med sen barnsben och andra har man hållit ihop sen några få år tillbaka men alla betyder lika mycket för mig, det spelar ingen roll ifall ni har gjort något speciellt för mig eller ifall ni har bara suttit o snackat skit med mig. Båda sakerna betyder lika mycket i mina ögon, ni har ställt upp för mig i vått och torrt trots hur illa oddsen har sett ut så har jag alltid kunnat räkna med att ha er vid min sida. När jag har mått dåligt så har ni försökt få mig o må bättre, några av er har lyckats några gånger och några av er har aldrig lyckats men det är tanken som räknas och det är svårt o få mig att må bättre. Det som jag uppskattar mest hos er är att ni har aldrig dömt mig för det jag har gjort i mitt liv, ni har alltid sett mig för den jag är och för det tackar jag er
Några av er vände ryggen till mig och gick eran väg när jag försökte snacka allvar med er så spottade ni mig i ansiktet. Det är så livet är, vi vandrar alla på olika vägar genom livet, det är bara synd att ni gjorde ett stort misstag o det var att spotta mig i ansiktet, jag kommer få min hämnd o ni kommer komma krypandes tillbaka o be om förlåtelse som alla andra. Ni kanske inte ber om ursäkt imorgon, nästa månad eller detta år men när ni väl kommer krypandes tillbaka så kommer ni få tillbaka allt, det är ett löfte som jag kommer att hålla till varje pris. Det var ni som kastade bort allt som vi hade, det var ni som vände ryggen till mig och visst jag kan ha varit odräglig som alla andra är någon gång i sitt liv även ni men ni har väl stängt era ögon för gott för att ni är rädda för att inse att det var ni som gjorde fel och inte jag.
Vi har alla gått igenom våra egna helveten men vi har alltid funnits där för varandra, gått sida vid sida med budskapens svärd i våra händer. Ni är mina bröder o systrar som har alltid ställt upp för varandra och som alltid kommer o ställa upp för varandra, visst vi gör våra misstag och sårar varandra men vi ber alltid om ursäkt och blickar framåt mot en ljus framtid istället för att titta bakåt mot mörkret som vi har passerat. Det var ni som fick mig att fortsätta kämpa mot alla odds, det är ni som ger mig hopp, kärlek, kämparglöd och glädje. När jag inte ser ljuset i mörkret o känner mig vilse så är det ni som får mig o öppna mina ögon och se ljuset, det är ni som sträcker ut en hjälpande hand. Det är ni som är mina änglar i mitt egna helvete, det är ni som är mitt ljus i mitt mörker, det är ni som får mig att fortsätta kämpa i detta helvete som man har skapat. När jag tänker på mina polare och på dom som har vänt ryggen till mig så tänker jag inte på dom dåliga minnena man har med dom, jag tänker på dom bra minnena man har med dom
C - Mannen minns du hur allt började? Från T-bergas gator där vi spelade bandy till helvetes portar, du har alltid funnits där för mig vad jag än har gjort. Tack Mannen för att allt du gör för mig och tack Buddha för att vi har samma sjuka, barnsliga och omogna humor
R - Vi har hållit ihop ända sen barnsben och visst vi snackar inte så mycket förutom när man dricker och börjar snacka skit men sånt behöver jag också så jag slipper tänka på allt som händer. Tack din lilla jävel för det du gör för mig ;)
Nettan - Du är och kommer alltid o va min ängel, du har fått mig att känna mig betydelsefull. Det var du som fick mig upp till ytan igen, det var du som stod vid min sida när allt smällde. Du är som V, du har dina ljusa stunder men dom är väldigt sällsynta ;) Tack för allt och fortsätt kämpa i livets hårda strid
A - I 3-4 år har vi känt varandra och visst vi har våra beefs med varandra men vi har alltid ställt upp för varandra vad det än har gällt så har jag alltid kunnat lita på dig.
V - Haha jadu vi har känt varandra i ungefär 2-3 år nu och ju mer jag umgås med dig desto mer inser jag hur jävla sjuk i huvudet du är men du har dina ljusa stunder. Dom är få men dom existerar, tack mannen för allt
Trasslan - Du har fått mig att öppna mina ögon och du har sattit lite saker i perspektiv för mig trots att det brukar vara tvärtom . Du har lyssnat på mitt bitchande när jag har behövt det och du har ställt upp för mig också. Tack för allt och kom för fan ihåg att du kan tänka ut råden själv, du behöver bara tänka till :P
D - Vi har gått igenom helvetet om och om igen, sida vid sida stirrade vi ondskan i ögat men vi kom ut som vinnare, visst det har sattit sina spår i våra liv men vi har alltid stått sida vid sida och har ställt upp för varandra. Tack brorsan (inte min riktiga) för allt, kampen fortsätter
M - Vi har verkligen hållit ihop sen barnsben, vi har gått igenom otroligt mycket tillsammans och vi har glidit isär men jag kommer alltid ihåg dom minnena vi har tillsammans och det du gjorde för mig
Yasmine - Haha du har din speciella humor och jag känner inte dig så väl men fortsätt med det du gör, det hjälper på något jävla sätt
J - Vi har känt varandra nu ett tag och vi tjafsar ganska mycket, har saknat dig och tack för att du har livat upp mitt liv igen
J - Vi har känt varandra i några år nu och vi har glidit isär så otroligt mycket men vi har alltid kvar dom sjuka minnena med varandra
Ida - Vi gled ifrån varandra ganska fort och vi slängde ur oss en jävla massa skit men nu har vi äntligen tagit upp kontakten med varandra. Har saknat dig vi har ju så jävla många minnen ihop, inte så normala minnen men va fan ingen av er är normala inte ens jag är det så vad förväntar ni er?
Nu nämnde jag inte alla mina polare men tack till er alla för att ni har funnits där för mig och tack för allt ni har gjort för mig, vi har gått igenom så otroligt mycket och har kommit långt på våra vägar genom livet men vi har en lång väg kvar tills vi har uppnått våra mål och drömmar som vi har sattit upp i livet. Kom ihåg att kampen fortsätter o att jag alltid kommer finnas där för er, det är bara höra av sig. Det spelar ingen roll ifall ni har gjort något eller ifall vi har ett beef med varandra, mår ni dåligt så hör av er, jag kan lägga allt ut sidan o hjälpa er ifall ni behöver mig. Kom ihåg det mina små idioter ;)
(Carlos, Jag och Rickard)
Peace!
