Somliga
Mörkret börjar falla ner över staden, gatulykterna tänds och lyser upp asfalten, alla är hemma och tar det lugnt medans jag vandrar runt ensam i hopp om att rensa mitt huvud från alla tankar. Jag tar upp mitt cigg paket och tänder en cigg, jag möter en tonåring som har blodiga nävar, jag börjar undra vad anledning är till varför han har så och vad det är som har hänt. Han vänder sej om med hat i sina ögon och jag får en flashback av mitt förflutna, jag vänder om och fortsätter gå, tanken om varför Gatuvåldet fortsätter än idag. Är det för att vi fortsätter dricka och blir aggressiva eller är det för att alla tror att man får respekt genom att misshandla någon? Är folket så inkopetenta så att vi fortsätter misshandla folk p.g.a. olika patetiska anledningar? okay alla anledningar kanske inte är patetiska men dom flesta är det i mina ögon.
Tanken om gatuvåldet börjar klarna upp och jag fortsätter gå med musiken dunkandes i mina öron, blicken fastnar på ett äldre par som går hand i hand i mörkret, dom ser lite rädda ut men båda har ett leende på sina läppar och jag ler tillbaka, regnet börjar falla ner och blicken fastnar på ett par ungdomar som blir visiterade av polisen, jag börjar fundera på meningen med livet, vissa blir poliser medans andra blir kriminella, vissa blir städare och andra blir politiker, vilken jävla skillnad på meningen med livet. Jag släpper den tanken och vandrar vidare i mörkret, regnet faller mer och mer ner på marken och jag stannar upp i en busskur för att inte bli så blöt, bussen kommer och det jag får se är några ungdomar som inte kan var mer än 13 bast sitter längst bak och dricker, jag går på bussen och jag ser hur busschaffören blir förbannad när ungdomarna "råkar" spilla lite alkohol i bussen, busschaffisen stannar bussen och går bak men trots att han är trevlig mot dom så får han bara spydigheter tillbaka från dom. Mp3 börjar cpa sej och musiken stängs av, jag tar bort hörlurarna och får höra hur ungdomarna skryter om hur dom har misshandlat några och hur stolta dom är över hur polisen tog dom, jag går av bussen och får ungdomarna bakom mej, dom börjar skrika slagord och jag säger bara "Och jag kunde inte bry mej mindre" och vänder mej om och går.
Tankarna om hur respekten för äldre har ändrats så otroligt mycket ploppar upp i mitt huvud och jag börjar tänka på hur jag var mot äldre personer i den ålder, visst under den tiden las jag in på behandlingshem men innan jag las in så kommer jag ihåg att jag inte hade så mycket respekt för äldre personer okay jag är inge vidare exempel på just den fronten men fuck it. Jag fortsätter gå vidare hemmåt men stannas upp när polisen stannar upp bredvid mej och säger "stanna! händerna på motorhuven" dom visiterar mej och hittar ingeting, det har blivit som en vana för mej att dom visiterar, tanken "är man straffad så får man stå ut med att bli trakasserad av polisen" samtidigt som man borde känna hat för att dom fortsätter visitera mej osv så känner jag inge hat, jag känner bara förståelse för det första dom gör bara sitt jobb och för det andra jag är tidigare straffad och dom som har gjort sin tid i fängelset återgår ju oftast till sina vanor. Jag kommer hem till lägenheten helt dyngsur och byter om, jag lägger mej i sängen och funderar på det jag har fått se under kvällen, tankarna som jag skulle ha rensat blev bara fler och fler och jag får skriva om dom för att kunna sova och drömma om bättre och vackrare morgondag
Peace out
