TheDude88

Solen skinner och fåglarna kvittar, du känner hur glädjen över att allt flyter på växer inom dej mer och mer för varje dag som går, allt känns perfekt och du lever livet fullt ut för varje dag som går. Känsla av att inget kan stoppa dej blir ditt adrenalin i livet, bränsle för att fortsätta kämpa i livets tuffa strid. Knivarna i din rygg som dina polare har sattit där känns inte längre lika mycket som förrut, din familj och dina vänner mår bra, du har funnit kärleken som du har letat efter. Dagarna rullar på och känslan att vara oslagbar sitter än kvar inom dej, du kämpar vidare och klarar av alla hinder som dyker upp i ditt liv. Minnena från ditt förflutna tänker du inte på så mycket längre, livet rullar ju på så varför skulle du då tänka på saker som gör dej att må dåligt? Då försvinner ju all glädje och lycka i livet som du har byggt upp och all svett, blod och tårar som du har offrat för att nå dit du är idag, den lyckan som du har sökt hela livet efter skulle försvinna snabbt ifall du tänkte tillbaka på dina rötter och på vad som gjorde dej till den personen du är idag.

Allas fördomar och snack bakom din rygg skiter du totalt i nu när du mår bra, du fokuserar mer på det viktiga i ditt liv, bränslet för att fortsätta kämpa vidare i livet fylls bara på mer och mer och du tänker inte på konsekvenserna längre av dina handlingar för du tror att du kommer övervinna konsekvenserna som du kommer få. Dagarna fortsätter och rulla på så kommer den dagen då din partner gör slut och allt som du har byggt upp börjar försvinna bit för bit för varje dag som går, din familj börjar tjafsa mer och mer med dej och försöker kontrollera ditt liv till max. Dina polare börjar dricka mer och mer utan att stanna upp och tänka på varför dom dricker, dricker dom för att må bra? Dricker dom för att det är gott eller är det bara ett plus i kanten? dricker dom för att glömma? Eller dricker dom helt enkelt för att bli fulla och göra saker som dom inte skulle våga göra när dom är nyktra, ditt gamla liv börjar komma tillbaka och du vägrar inse det utan du fortsätter att hoppas om att lyckan och styrkan ska komma tillbaka tills allt har verkligen skitit sej och du inser att det är sant.

Dagarna  går saktare och saktare, dina polare dricker mer och mer, din familj har tagit kontrollen över ditt liv och du har blivit som en robot, ingen egen vilja, inga känslor utan du gör bara det dom säger och varför? För att du tror att allt är meningslöst i slutändan? För att ditt hopp har försvunnit? För att kämparglöden och bränslet för att fortsätta kämpa i livets tempo har försvunnit? Känslan av att vara oslagbar har slagit tillbaka på dej och du inser att ingen är oslagbar, du har aldrig gett upp tidigare i ditt liv utan du har kämpat vidare trots alla odds du har haft emot dej så varför ge upp nu? För hoppet om att få tillbaka allt det där har försvunnit totalt nu? Ännu en patetisk ursäkt som du kommer på för att du vägrar inse fakta så du skyller på allt och alla förutom dej själv. Du ställer dej framför spegeln och börjar fråga dej själv "Har jag nåting kvar att kämpa för?" Frågan utan svar som sätter dej själv i plågar gör dej förbannad och ledsen så du skjuter ifrån dej alla människor som vill hjälpa dej och börjar bygga upp en mur omkring dej för att inte bli sårad igen. Du börjar isolera dej från allt och alla, flaskan är din enda vän med jointen i din hand, då försvinner alla problemen som du har skapat och du flyr ifrån kampen för överlevnad till en annan värld som kommer att förändra dej för resten av ditt liv och du vet inte om det, frågan är "Är det här ett val som man ska göra?".



Peace Out