Varför får man inte det man vill?
Varför får man inte det man vill? Den frågan ställer många sej själva men har man nåt svar på det? Kanske för att ifall man skulle få allt man ville ha så skulle man inte behöva offra blod, svett och tårar, man skulle inte ens behöva kämpa för att få det man vill ha, är det ett liv? Man skulle bara kunna låta dagarna passera förbi utan att behöva ta vara på stunden som man får, man kan bara glida runt och göra som man vill för att man vet att man får det man vill ha. Man skulle inte då behöva sin kämparglöd eller sitt "inre jag" för vad ska man ha dom två sakerna till om man vet att man får som man vill ändå?
Varför blir inget som man har planerat? Är en till fråga som man ställer sej själv, kanske för att det kan ALDRIG bli som man har planerat för ödet lägger sej i? För att man är en egen individ med egna behov, känslor, önskemål, fantasi, tankar och åsikter för ifall alla hade samma känslor, behov, önskemål, fantasi, tankar, åsikter hur skulle världen se ut då? Hur skulle ens liv se ut? Alla har samma känslor, åsikter, behov, önskemål, fantasi och tankar så alla skulle nog komma överens ganska bra, men hur roligt och dåligt blir livet då? Inga argument, bråk, krig? Men hur blir det då? Utan krig så har man ingen sympati eller hat och för att man ska överleva så behöver man dom sakerna inom sej och i sitt liv. Visst man har kvar glädjen men vad är glädjen utan sympati? När ens polare mår dåligt och man hjälper den personen, sen blir personen glad då blir man ju också glad eller har jag fel?
Så det kanske är bra att det inte blir alltid som man har velat eller planerat för hur skulle det va? Man vet ju exakt vad som skulle hända, inga överraskningar, man får som man vill utan att ens behöva kämpa för det? Vart leder det till då? Man blir lat, man skiter i allt för man vet ju att man får det så varför kämpa? Men utan kämparglöd och sitt "inre jag" då? Alla tårar som har fallit från ens kind? Allt blod och svett man har offrat för att uppnå sitt mål. Är allt onödigt eller är det nödvändigt?
Varför blir inget som man har planerat? Är en till fråga som man ställer sej själv, kanske för att det kan ALDRIG bli som man har planerat för ödet lägger sej i? För att man är en egen individ med egna behov, känslor, önskemål, fantasi, tankar och åsikter för ifall alla hade samma känslor, behov, önskemål, fantasi, tankar, åsikter hur skulle världen se ut då? Hur skulle ens liv se ut? Alla har samma känslor, åsikter, behov, önskemål, fantasi och tankar så alla skulle nog komma överens ganska bra, men hur roligt och dåligt blir livet då? Inga argument, bråk, krig? Men hur blir det då? Utan krig så har man ingen sympati eller hat och för att man ska överleva så behöver man dom sakerna inom sej och i sitt liv. Visst man har kvar glädjen men vad är glädjen utan sympati? När ens polare mår dåligt och man hjälper den personen, sen blir personen glad då blir man ju också glad eller har jag fel?
Så det kanske är bra att det inte blir alltid som man har velat eller planerat för hur skulle det va? Man vet ju exakt vad som skulle hända, inga överraskningar, man får som man vill utan att ens behöva kämpa för det? Vart leder det till då? Man blir lat, man skiter i allt för man vet ju att man får det så varför kämpa? Men utan kämparglöd och sitt "inre jag" då? Alla tårar som har fallit från ens kind? Allt blod och svett man har offrat för att uppnå sitt mål. Är allt onödigt eller är det nödvändigt?
Kommentarer
Trackback
