The Struggle Continues For Life
Tiden fortsätter att rinna iväg och man vill stanna tiden och njuta av stunden men det går inte men ändå så vill man det för att kunna göra om sina misstag. Om man nu skulle kunna göra det så vore det inge del av livet för livet består bland annat av att göra misstag för då utvecklar man sej själv som människa fast man skäms över att ha gjort dom där speciella misstagen. Alla ångrar sina misstag men gör inte det för om man inte hade gjort dom misstagen så skulle du inte vara den personen du är idag.
Misstagen man gör formar en som person och som dom säger "lär dej av dina misstag" gör man verkligen det? Jag gör inte det alltid fast dom speciella orden sitter i mitt bakhuvud nånstans där bland allt damm oshit :P Jag har gjort många dåliga misstag och jag skäms otroligt mycket för dom men samtidigt är jag glad över att jag har gjort dom för annars skulle jag inte kunna sitta här just nu och skriva detta och medla mitt budskap. Är misstag verkligen bra att göra? Vem vet? Jag har min egen uppfattning om det sen får alla andra ha en egen uppfattning om det även om den är bra eller dålig.
Ibland gäller det att lyssna på sitt hjärta istället för att tänka med huvudet, lev livet dag för dag men tänk också på dom konsekvenserna man får genom att göra dom valen man gör i sin livstid innan det är försent och ångesten kommer men låt den bara komma. "Lev dagen som det vore din sista" stämmer det eller är det bara en lögn? Visst det kan vara bra men samtidigt kan det leda till ännu fler problem som man inte pallar att ta just den tiden i sitt liv och man söker svar i saker som man vet är inget bra men man vill må bra just för den stunden sen dagen efter vaknar man upp med fler problem än vad man hade tidigare. Vissa börjar droga, dricka mycket eller bli kriminell medans andra skär sej för att dom tycker att det hjälper? Men vad händer sen? Det blir som ett beroende som är värre en nikotin.
Sen så skäms man för det för att dagens samhälle har murar som man inte vågar spränga för att man inte vill vara udda? Livet går ut på att ta risker! Jag tar risker varje dag som går och för varje dag som går så spränger man nya murar men ändå återstår det dom gammla murarna som samhället har? Är det dags att spränga dom och skapa nya murar? Jag tycker det för man ska inte skämmas för dom valen man gör eller sina misstag, den ångesten man har eller för den personen du är!
Jag säger det igen: Håll huvudet högt och var stolt över den individen som du är och skit sen i va folk tycker om dej för om jag skulle bry mej så skulle jag inte ens gå utanför min dörr.
Misstagen man gör formar en som person och som dom säger "lär dej av dina misstag" gör man verkligen det? Jag gör inte det alltid fast dom speciella orden sitter i mitt bakhuvud nånstans där bland allt damm oshit :P Jag har gjort många dåliga misstag och jag skäms otroligt mycket för dom men samtidigt är jag glad över att jag har gjort dom för annars skulle jag inte kunna sitta här just nu och skriva detta och medla mitt budskap. Är misstag verkligen bra att göra? Vem vet? Jag har min egen uppfattning om det sen får alla andra ha en egen uppfattning om det även om den är bra eller dålig.
Ibland gäller det att lyssna på sitt hjärta istället för att tänka med huvudet, lev livet dag för dag men tänk också på dom konsekvenserna man får genom att göra dom valen man gör i sin livstid innan det är försent och ångesten kommer men låt den bara komma. "Lev dagen som det vore din sista" stämmer det eller är det bara en lögn? Visst det kan vara bra men samtidigt kan det leda till ännu fler problem som man inte pallar att ta just den tiden i sitt liv och man söker svar i saker som man vet är inget bra men man vill må bra just för den stunden sen dagen efter vaknar man upp med fler problem än vad man hade tidigare. Vissa börjar droga, dricka mycket eller bli kriminell medans andra skär sej för att dom tycker att det hjälper? Men vad händer sen? Det blir som ett beroende som är värre en nikotin.
Sen så skäms man för det för att dagens samhälle har murar som man inte vågar spränga för att man inte vill vara udda? Livet går ut på att ta risker! Jag tar risker varje dag som går och för varje dag som går så spränger man nya murar men ändå återstår det dom gammla murarna som samhället har? Är det dags att spränga dom och skapa nya murar? Jag tycker det för man ska inte skämmas för dom valen man gör eller sina misstag, den ångesten man har eller för den personen du är!
Jag säger det igen: Håll huvudet högt och var stolt över den individen som du är och skit sen i va folk tycker om dej för om jag skulle bry mej så skulle jag inte ens gå utanför min dörr.
Kommentarer
Trackback
