TheDude88

Våren kommer, solen skinner, värmen har äntligen kommit och alla känslorna kommer som har gömt sej under den kalla vintern. Man ser nykära går hand i hand på stan och andra som är tillsammans, man känner lusten av att hitta kärleken men finns kärleken? Är det en känsla som man har eller är det bara hjärtat och kroppen som lurar dej? Man letar efter kärleken mer och mer men man hittar den inte, man letar överallt men får samma resultat gång på gång och så kommer dom där tankarna upp. "Är jag så ful?" "Vill ingen ha mej?" "Är jag så oälskad?" Man känner sej oönskad och ger upp hoppet om att finna den rätta.

Man känner bara hatet komma mer och mer ju mer man ser dom paren som går på stan, man vill bara blunda drömma sej bort, försvinna vart som helst bara inte där man är just nu. Man börjar tvivla på sej själv, man trycker ner sej själv ju mer tiden går och man hittar inte kärleken nånstans, det spelar ingen roll hur mycket man letar man hittar den inte. Man känner bara hatet bubbla upp och ta över mer och mer ditt liv, hatet som dödar hoppet om kärleken, hatet som dödar kärleken som man en gång har haft i sitt liv.

Folk förlovar sej men för vad? För att visa sin kärlek och trohet till sin partner? Varför? Det går ju att visa sin kärlek på andra sätt, men som alla vet så har killar OCH tjejer svårt att vara trogna mot sin partner så varför ens förlova sej? Visst det finns vissa som är trogna men många är otrogna. Vi hackar ner på det andra könet för att vi känner hatet men ska man låta hatet ta över ditt liv? Vad händer sen då ifall det tar slut? Känslorna finns ju kvar med kärleken men hatet kommer oftare och oftare mot sin före detta partner, man låter hatet ta över och kärleken samt hoppet försvinner bit för bit. Är det såhär vi vill ha det?

Tänk på detta