Fuck it
Livet fuckar sej ganska mycket för mej just nu och i andra stunder så rullar det på och man känner sej förvirrad och nere, så man låter dagarna passera förbi utan att bry sej om att ta vara på varenda sekund. Man vill bara fly från allt, sova bort hela dagarna men det funkar som vanligt inte utan man ska rycka upp sej och le medans sin själ blöder och ens inre försvinner mer och mer för varje sekund som går. Blodet känns tyngre för varje steg jag tar, tankarna försvinner inte, ångesten och smärtan kommer tillbaka och man mår bara sämre och sämre. Dom tankarna man lovade sej själv att ALDRIG mera tänka på dyker upp igen och man börjar tvivla på sina kunskaper och vilja. Man undviker folks blickar och kollar ner på sina skor och säger för sej själv "det finns fan inget där nere förutom mina skor!!!!" istället för att titta upp och kanske träffa den rätta?
För varje dag som går så kommer den där smärtan man trodde att man hade tagit hand om och att den hade försvunnit men sanningen är att smärtan försvinner aldrig den ligger där för resten av ditt liv och man känner sej hjälplös men man vill inte säga det till nån för att man är rädd för vad som ska säga och tycka om en eller för att inte dra ner dom också? Men vad finns det att vara rädd för ientligen? För att vad folk ska tycka om dej? Fuck it det ända som borde betyda nåt för dej är vad du själv tycker om dej resten fuck it, vem är dom att döma och tycka om dej? Vem är det som känner dej bäst? Dom eller du? Varför va så rädd för vad folk ska tycka om en? Man begränsar ju bara sej själv och vad man har att bjuda på till folk eller? Visst man kan ha ursäkt för det men tänk efter är det VERKLIGEN en ursäkt eller är jag bara rädd? Tänk bara på vad du kan erbjuda folk? Alla har nåt att erbjuda det vet jag men jag vet inte så mycket eller gör jag? fan nu måste ja ju tänka snart lyser det väl ERROR i pannan på mej men jag har vant mej :p
Jag tänker faktiskt bryta en mur som jag har haft länge och säkert andra men iallfall så är det såhär att jag har Social Fobi och det kanske kan va svårt att tro men så är det, visst det kan vara svårt i vissa lägen men det hindrar mej inte att leva livet och visa folk vem jag verkligen är. Jag har svårt med mycket folk och? Hindrar det mej att leva livet? Jaaa i vissa lägen i andra lägen nej men va fan jag skiter i det och kämpar vidare med det och sen skiter jag i om vad folk tycker om mej och om varför jag skriver det såhär. Jag är fan stolt över mina kunskaper och för den individen som jag är, jag tänker INTE gå med huvudet nere utan jag går fan med huvudet högt och jag är den personen som jag är det går inte att ändra på. Jag vet att jag betyder nåt för mina polare och det ger mej kämparglöd att kunna kämpa vidare med mina demoner. Ni tror säkert att ni inte gör nåt specellt men det är exakt det ni gör, ni är er själva och det räcker för mej tro mej ya! Fortsätt med det
För varje dag som går så kommer den där smärtan man trodde att man hade tagit hand om och att den hade försvunnit men sanningen är att smärtan försvinner aldrig den ligger där för resten av ditt liv och man känner sej hjälplös men man vill inte säga det till nån för att man är rädd för vad som ska säga och tycka om en eller för att inte dra ner dom också? Men vad finns det att vara rädd för ientligen? För att vad folk ska tycka om dej? Fuck it det ända som borde betyda nåt för dej är vad du själv tycker om dej resten fuck it, vem är dom att döma och tycka om dej? Vem är det som känner dej bäst? Dom eller du? Varför va så rädd för vad folk ska tycka om en? Man begränsar ju bara sej själv och vad man har att bjuda på till folk eller? Visst man kan ha ursäkt för det men tänk efter är det VERKLIGEN en ursäkt eller är jag bara rädd? Tänk bara på vad du kan erbjuda folk? Alla har nåt att erbjuda det vet jag men jag vet inte så mycket eller gör jag? fan nu måste ja ju tänka snart lyser det väl ERROR i pannan på mej men jag har vant mej :p
Jag tänker faktiskt bryta en mur som jag har haft länge och säkert andra men iallfall så är det såhär att jag har Social Fobi och det kanske kan va svårt att tro men så är det, visst det kan vara svårt i vissa lägen men det hindrar mej inte att leva livet och visa folk vem jag verkligen är. Jag har svårt med mycket folk och? Hindrar det mej att leva livet? Jaaa i vissa lägen i andra lägen nej men va fan jag skiter i det och kämpar vidare med det och sen skiter jag i om vad folk tycker om mej och om varför jag skriver det såhär. Jag är fan stolt över mina kunskaper och för den individen som jag är, jag tänker INTE gå med huvudet nere utan jag går fan med huvudet högt och jag är den personen som jag är det går inte att ändra på. Jag vet att jag betyder nåt för mina polare och det ger mej kämparglöd att kunna kämpa vidare med mina demoner. Ni tror säkert att ni inte gör nåt specellt men det är exakt det ni gör, ni är er själva och det räcker för mej tro mej ya! Fortsätt med det
Kommentarer
Trackback
