TheDude88

Efter allt som jag har gått igenom så lever jag än idag, stolt och håller huvudet högt för att jag vet hur svårt det va, hur mycket jag fick offra och ändå så lever jag än idag. Jag kan stå ute på altanen och bara njuta av dagen för jag vet att jag har klarat av alla hinder som har kommit upp under mitt liv, än hur svåra dom har varit så har jag klarat av dom, visst jag har förlorat polare under min livstid men minnen av dom finns kvar, alla mina systrar och bröder som jag hedrar varje dag som jag vaknar. Jag har blivit knäckt flera gånger i mitt liv och nått botten men fuck it, jag lever än idag och jag är stolt över det jag har fått gå igenom för jag har massor av erfarenheter runt många ämnen som jag kan använda och hjälpa folk som har det svårt och kunna få dom tillbaka till den rätta vägen igenom livet.

Jag minns hur det var när jag hade det som svårast men det jag minns mest är mina minnen av mina polare och familj som har gett mej otroligt fina minnen som hjälper mej igenom vardagen. Jag minns fortfarande när jag skejtade för första gången och kunde knappt så upp på brädan, jag minns också när jag satte min första "ollie" :D Det minnet försvinner aldrig! Min brors min var oslagbar :p Jag har många fina minnen från min barndom som t.ex. bandyn i tystberga skola som ledde till innebandy som jag älskar :D Efter att ha börjat igen i min brorsars lag så finns det inget som kan stoppa mej längre, bröderna L tsm ute på planen det finns inget som stoppar oss 2 när vi kommer igång, visst han ligger mest på golvet eller så sjunger han på bänken men så är min bror ibland på träningarna.

Jag står kvar på altanen och röker morgonens första cigg med kaffet i andra handen och tänker tillbaka på tiden som är förbi. Efter alla hinder man har överkommit, all smärta man har fått uppleva, all död och alkohol man har också fått uppleva så står jag kvar med ett leende på läpparna och tittar på några ungar som leker i lekparken mitt emot och börjar fundera "Är det smurfar eller bara barn i blå kläder med vita mössor?" Man kollar in så sina "inneboende" sköter sej och inte gör nåting som dom inte får :P sen så vänder man sej om och ser gamla par hålla handen och kyssa varandra så man får en tankeställare sen börjar jag tänka vilket leder bara till ERROR i pannan :P sen ringer jag nån polare och frågar "ifall smurfar finns" sen så går man ut igen och glor vidare på ungarna/smurfare som leker :p Humöret och självförtroendet är på topp och solen skinner och fåglarna kvittrar och det känns som inget kan stoppa mej.