Looking For Love?
Solen går ner vid horisonten och kvällen var fortfarande ung, han kliver ut till balkongen och kollar på när mörkret tar över ljuset som lyste över dom döda byggnaderna. Han tar fram cigg paketet och tänder en cigg, han ser hur några barn springer in i porten, kvällen är här o det är dags o röra sig till festen. Hans mår inge vidare men hans lojalitet mot sina vänner får han att ta sina grejor och gå ut. Han går ut i den kalla kvällen o ropar på en taxi. Han ber chauffören att bara åka runt lite, hans minnen från hans förflutna har kommit tillbaka. Minnen som han önskar att han aldrig hade fått. Denna kväll gör dom sig påminda ännu en gång. Han ser ett äldre par gå hand i hand och han känner hur avundsjukan kommer fram ännu en gång, avundsjukan för att han inte har lyckats ha ett längre förhållande och för att han inte har hittat den rätta än. Taxin fortsätter o åka runt i den mörka staden, hans tanke "Om jag inte hade gjort det valet jag gjorde så hade jag inte haft det minnet" fortsätter o plåga honom. Han ber taxi chauffören att åka till den adressen där festen är, han känner hur han mår dåligare för varje minut som går, varje sekund som tickar iväg desto mer mår han dåligare.
Han kommer fram till festen, det är som vanligt men det är något som är annorlunda denna gång, allt är som det brukar vara, hans polare raggar, folk tjafsar och bråkar. Situationerna som har uppstått på festen är dom exakt samma situationerna som han upplevde för några år sen. Då han gjorde sitt livs misstag.
Han försöker få hjälp av sina polare med det är ingen som hör honom, det är ingen som bryr sig längre. Hans vänner som alltid har funnits där för honom har vänt sina ryggar mot han och stängt sina ögon. Dom vill inte se hans smärta och sorg, smärtan som byggs upp inom honom som en tegelmur, för varje minut som går så läggs en tegelsten i hatets mur, sorgen som har alltid funnits hos honom enda sen den dagen då han gjorde sitt livs misstag, snart är det försent för att göra något åt hatet och sorgen. Nu står han där helt ensam mot sin värsta mardröm och mot sina demoner, hans värsta mardröm har äntligen slagit in. Han har alltid räknat med att hans polare ska finnas där för honom men nu har alla dom vänt ryggen till honom, han känner hur paniken ,kall svetten och rädslan börja komma.
Han inser att detta slag i detta krig mot sina demoner och mot sin mardröm är förlorad, han känner hur paniken och rädslan kommer, han börjar svettas. Han kan inte röra på sig, hans ben är förlamade av rädsla. Det är som om någon har sattit hans ben i cement. Han kämpar o försöker röra på benen men han inser snart att det är meningslöst. Det är försent, han hade sin chans att gottgöra det han hade gjort men han lät den chansen slinta mellan hans fingrar. Han gör ett sista försök att slita sig loss från rädslans bojor, han lyckas men det kostade han energi nu är han är helt utmattad, både fysiskt o psykiskt.
Han börjar röra sig ifrån festen, han har insett att han inte är redo för denna strid mot sitt mörker än. Han börjar röra sig mot tågstationen men stannar upp vid en skyltaffär, han kollar in mot spegeln och ser sin spegel bild. En spegel bild han aldrig har velat se, han ser sig själv när han var 15 år. Han får en flashback och ser hur Gud vänder ryggen till honom och Djävulen dyker upp bakom honom och säger "kom" Han känner hur tårarna börjar komma, han börjar springa. Han försöker springa ifrån alla minnena, allt hat, all sorg och smärta som han har orsakat men som han har förnekat under en längre tid att dom existerade. Nu får han betala för detta val, han har alltiför länge undvikit situationer som väcker hans minnen om hans förflutna. Han ökar farten ihopp om att komma undan sitt förflutna.
I samma ögonblick så går en tjej ifrån krogen på andra sidan stan, hon känner sig som en gudinna när hon går ifrån krogen. Hon lämnar flera års hat, sorg, smärta bakom sig i betongväggarna som hon passerar. Hon har äntligen slagit sig fri från sina avundsjuka vänner som hela tiden tjatade om att hennes pojkvän var fel kille för henne. Hon har slagit sig fri från det fängelset som hennes föräldrar låste in henne i, både psykiskt o fysiskt. Hon har bara kunnat drömma om denna dag då friheten som hon alltid har drömt om skulle slå in och nu har denna dröm äntligen blivit verklighet. Hon känner ätnligen hur ljuset i hennes liv börjar ta över mörkret som har allt för länge gjort henne vilsen på livets väg, hon ser äntligen ljuset i mörkret och hon känner hur glädjen, hoppet, livsglöden som allt för länge varit släckt tändas igen. Hon går förbi en affär, hon ställer sig framför den mörka affären och ser sin spegelbild. Hon ser hur djävulens ängel förändras till Guds ängel. Hon har äntligen nått en vändpunkt i sitt liv, hon känner glädje, en sorts glädje hon har inte känt på länge, hon känner hopp som hon aldrig har känt tidigare, hon känner hur hennes livslåga lyser starkare o starkare för varje minut som går. Hon känner sig oövervinlig när hon går vidare mot tågstationen med ett leende på sina läppar, ett leende som inte har synts på flera år.
På andra sidan stan så fortsätter han o springa men han ser fortfarande samma smärta, hat och sorg som han har orsakat tidigare i sitt liv, han möter folk på vägen som viker undan och skriker åt honom att sakta ner men allt han hör är djävulen säger "kom" Hans ögon är stängda men ändå så ser han Djävulen och Gud när dom spelar schack om hans själ. Han stannar upp, öppnar sina ögon o andas ut, han ser sig omkring men allt han ser är fortfarande smärtan, sorgen och hatet som han en gång orsakade, han känner hur paniken kommer ännu en gång. Han ropar på en taxi o ber chauffören att köra honom till tågstationen. Han kollar ut genom det immiga fönstret och tanken "Fan det här är inte mitt liv" psykar honom ännu mer, han är fast i hans huvud, ett psykiskt fängelse som han har skapat. Hon står där med mp3:n i öronen och drömmer sig bort till en helt annan värld, ljuset från lamporna på tågstationen fortsätter o lysa runt henne. Han kommer fram till tågstationen och tanken "Det här är inte mitt liv, det här är någon annans liv" . Han fortsätter o gå mot spåret, han ställer sig en bit ifrån henne och tittar ner i asfalten. Hon går fram till honom trots sin rädsla att ta kontakt med folk men känslan av att va oövervinnlig blockerar ut rädslan. Hon ställer sig framför honom och tar ut hörlurarna från hennes öron, hans blick har låst sig på den kalla asfalten. Hon säger "hej" och ler, han lyfter upp blicken och deras blickar möts. Hon ser hans hat, smärta sorg och mörker som visas allt starkare i hans ögon, han ser hennes kärlek, glädje och ljus som syns i hennes ögon. Hon känner igen sig i hans ögon och frågar ifall han har lust o snacka lite med henne. Han säger inget trots att han vill snacka mer med henne men hans minnen fortsätter o plåga honom och rädslans bojor har greppat tag om hans ben. Han får panik men lyckas slå sig fri ännu en gång från rädslans hårda bojor. Dom går på tåget och snackar om deras kvällar, dom stannar kvar på tåget medans det åker runt i den döda staden. Dom kommer fram till slutstationen och kliver av, hon ser hur han fortfarande lider och hon vill att han ska tänka på något annat än allt som har hänt under kvällen. Hon känner att hon gillar honom, han känner samma. Ingen av dom har trott på kärlek vid första ögonkastet men nu har det äntligen hänt för dom.
Hon kysser honom, samtidigt som hon kysser honom så känner han äntligen kärlek, värme o glädje, dom känslorna blockerar ut hatet, sorgen och smärtan. Dom står där i mörkret och kysser varandra och blir allt mer kära i varandra medans solen går upp vid horisonten. Hans värsta och hennes bästa natt är äntligen över och en ny dag har börjat...
Två världar har mötts och skapat en helt ny värld. Två olika personer i olika situationer men ändå så lika...
Peace!
Tar/Tog du chansen eller lät/låter du den slinta mellan dina fingrar?
Löven har ändrat färg och har börjat falla mot marken, värmen börjar försvinna bit för bit och solen går ner fortare nu. Hösten har äntligen kommit och det är dags att återvända till skolan eller jobbet. Sommaren 2008 är äntligen över och nu ska man återvända till sina vanliga rutiner, vissa har saknat rutinerna medans andra har inte saknat rutinerna. Nu är hösten iallafall tillbaka med läxor, arbetstimmar, stressen och det är återigen dags för en o hitta tillbaka till orken. Orken att stå ut med stressen och pressen, glöden som kanske släcktes under sommaren som behöver en gnista för att tändas igen. En glöd som får oss att fortsätta stå ut med chefens/lärarnas press att få oss o göra klart alla sakerna i tid, så vad är det som får oss att fortsätta stå ut med allt stressande och all press som man har på sig när man jobbar eller när man går i skolan? Är det för att man är så envis så att man vägrar ge upp även om oddsen ser otroligt dåliga ut? Är det för att man vet att det handlar om sin framtid? Eller vad är det som får oss att stå ut med både pressen o stressen som man har på sig när man jobbar och går i skolan?
Det jag menar är går man i skolan så har man chansen att ändra sin framtid, få det man drömmer om. Det kanske är den enda stora chansen som man får i livet att ändra sin framtid på ett sånt stort sätt, pluggar man mycket så får man bra betyg vilket kan leda till ett bra jobb, pluggar man lite mindre eller skiter totalt i skolan så får man sämre betyg vilket leder kanske till att man inte uppfyller sina mål och drömmar man har i livet. Det handlar inte om smarthet när man går i skolan, alla som får bra betyg är inte smarta. Det handlar helt enkelt om vilja, har man viljan att plugga och göra det man ska i skolan så får man bra betyg. Tappar man viljan så får man sämre betyg eller kanske inte alls betyg utan ett samlat betygsdokument. Ok nu behöver man inte bra betyg för att få det man alltid har drömt om eller att uppnå sina mål men det är till ens fördel ifall du har bra betyg när du söker till ditt drömjobb, allt går bara om man vill och har glöden och viljan att fortsätta kämpa.
Man får oftast bara en sån stor chans i livet att påverka sin framtid som man har när man går i skolan, så tar man den chansen eller låter man den slinta mellan fingrarna och tar konsekvenserna av sitt val senare i livet? Vad är det rätta valet? Finns det något rätt val i denna situation? Skolan är trots allt en del av livet, man går i skolan för att man ska egentligen lära sig något men frågan är ifall man lär sig något? Det jag menar är man kanske lär sig något när lektionen håller på men när lektionen är slut och man har klivit ut ur klassdörren, sitter då det läraren har sagt och det man har läst kvar i huvudet eller försvinner det direkt? Lyssnar du verkligen på det läraren säger eller drömmer du dig bort till din egna lilla värld? Gör du verkligen det du ska i skolan och på jobbet eller gör du bara det du känner för? Tar du chansen att påverka din framtid eller låter du den slinta mellan dina fingrar?
Tyvärr så kommer jag inte blogga så mycket mer. Jag känner att jag har skrivit av mig det mesta och har svårt o hitta nya fräscha ämnen men jag kan alltid skriva om gamla ämnen men det känns inte så roligt. Om jag ska va ärlig så har jag också funderat på o sluta blogga helt, jag har andra saker i mitt liv o fokusera på och det känns som sagt som om jag har skrivit av mig det mesta men jag får se hur det blir.
Så får ni det lång tråkigt så läs dom gamla goda inläggen som jag har skrivit
Detta är uppskattning: http://yasmiiine.blogg.se/?tmp=02001057
Tack Yasmine, du har kanske lyckats att få min glöd att fortsätta brinna, det återstår att se
Peace!
