TheDude88

Då allt verkade vara så lätt, det kan ha handlat om att ta det stora klivet i livet eller om att våga testa något nytt, vad det än har handlat om så har det alltid varit lättare teoretiskt än vad det har varit i praktiken. Vad beror det på? Beror det på att när det handlar om teoretiskt så är det vi som bestämmer hur allt ska gå till och se ut? Beror det på att när man pratar om teoretiska händelser så gör vi allt lättare omedvetet för att ge oss hopp och något att gå på eller vad beror det på? Att ta det stora klivet i sitt liv det kan handla om att möta sin rädsla, våga testa något nytt, m.m. Alla vi har redan tagit ett stort kliv i livet, det kan ha handlat om att våga prata inför klassen, våga öppna sig för sina polare, vågat stå emot sina föräldrar m.m. vad det än har handlat om så har man lyckats ta ett av dom stora läskiga kliven i livet.

För att utvecklas mer som människa och ibland för att kunna gå vidare i livet så måste man ta några stora kliv, det är ibland skrämmande men varför är det så skrämmande? Är det för att vi ska göra något vi aldrig har gjort tidigare? Är det för att vi inte vet hur det kommer o sluta? Varför är det så skrämmande att ta ett av många stora kliv i livet? Om man ger efter för rädslan så kommer det få konsekvenser som allt annat men ger man efter sin rädsla för att ta ett stort kliv i livet så blir man fånge i rädslans fängelse. Man måste ibland bara ta chansen o våga ta risker men samtidigt tänka igenom sitt val, ibland så förlorar man på den risken man har tagit och ibland vinner man. Det behöver inte handlar om att vinna eller förlora stort, för man vinner alltid något. Man kan ha förlorat på chansen man tog men man kan ha vunnit erfarenhet och visat för sig själv att våga stå emot sin rädsla är inte så farligt.

I dagens samhälle så finns rädslor över allt runt om oss, det kan ha handlat om att vara rädd för att bli misshandlad, rädd för att bli förnekad som människa, rädsla för att tappa kontrollen över sitt liv m.m. Rädsla har alltid funnits och kommer alltid att finnas, vare sig om vi tycker att våra egna rädslor är dom mest patetiska rädslorna som finns eller ifall vi tycker att våra rädslor är dom värsta som finns så finns ju alltid rädslorna där.

Jag har själv varit rädd för att visa vem jag egentligen är, rädd för att tappa inspirationen och glöden för mitt skrivande, rädd för att snacka inför folk och vissa av dessa rädslor har jag än idag, dom har blivit en del av mig och jag har blivit en del av dom. Vissa av dessa rädslor håller på o slå in som t.ex. rädslan för att tappa glöden o inspirationen för mitt skrivandet, jag har inte bloggat på flera dagar, veckor och månader. Varför? För att jag har tappat en del av min inspiration och glöd. Jag har bloggat i snart 3 år och då kan man ju förstå varför man börjar tappa lusten att skriva. Alla tankar man har haft är utskrivna på ett bit papper men än idag så fortsätter jag att spotta ut allt på ett bit papper. Varför? Jo för det har blivit min terapi, att skriva o förändra människor liv på ett sånt sätt som jag gör ger ljus i mörkret.

Men mitt råd till er är att fuck alla rädslor som vi har, bryt er loss från rädslornas hårda bojor för den dagen ni gör det så kommer ni må bättre och se det så här: Rädslor har alltid funnits och kommer alltid o finnas så vad vi än gör i denna kalla värld så kommer rädslorna att finnas inom oss, runt om oss. Våga ta det stora klivet för i slutändan så har ni vunnit något även ifall ni anser att ni har förlorat på chansen/risken ni har tagit. Men frågan återstår: Kommer du ihåg igår? Då allt va så enkelt?

Tyvärr alla hatare, jag kommer aldrig sluta o blogga, inte ens i mitt liv efter detta. Jag kommer fortsätta att spotta ut allt på ett bit papper och öppna folks ögon. Jag tog på mig uppdraget att förändra blogg världen och det ska jag göra även om det är det sista jag gör i detta liv

Peace!!!

Fan det var ett bra tag sen jag bloggade, lite synd då jag har saknat o spotta ut alla tankar på papper. Jag har haft otroligt mycket o göra den senaste tiden. Jobbet tar ganska mycket av min tid och idioterna man umgås med har också tagit ganska mycket av min tid men jag håller på o skriver klart några bloggar men det tar lite tid som sagt.

Jag har funderat länge på om jag skulle ta en paus från bloggandet men jag insåg snabbt att blogg världen behöver en stor förändring och någon som tar det första steget. Denna blogg värld består ju bara av en jävla massa mode bloggar eller bloggar om människors liv vilket börjar bli lite sådär uttjattat. Så nu får jag ännu en gång förändra en helt ny värld och förhoppningsvis förändra människors syn på saker o ting

Men jag återkommer med nya fräscha bloggar, några har jag skrivit själv och några andra har jag skrivit med andra författare, skribenter bloggare kalla dom vad ni vill så ha tålamod, new shit is coming soon.

Peace and love to ya all