Dumförklarar sej själv

Citerar en kommentar jag har fått:

"hahah vilken skit Jenny a.k.a Gullungen spits it out:

Varför är människor så fega? Dom ser en människa bli misshandlad och knivskuren mitt på gatan, men dom ingriper inte förs efteråt när det redan kan vara försent. Varför inte ingripa när de kan gå att stoppa innan något händer. Detta är din plikt..du snackar mycke ja skulle vilja se dig joans gå i mellan 2st biffar som slås så vit ja vet så finns det inte.du skulle aldrig våga göra det? kanske ringa 112 som 9 av 10 svennsons skulle göra eller är du rambo? jons det finns ett ord för sånna som dig EMO fan lovar att du är arbetslös ochså lever på mamma/ A kassan så fyll upp skona nu pojken"

Haha vet inte ens vart jag ska börja här men men, det första felet denna person gjorde är att idioten har missat att det INTE var jag som har skrivit dom meningarna som han/hon har citerat utan det var fortfarande Jenny som skrev dom vilket står där och som fanskapet har tagit med när han/hon har citerat dom meningarna men ändå så riktar han kommentaren till mej, grattis du dumförklarade dej direkt!. Redan där så började jag garva tidigare idag när jag såg kommentaren. Sen så verkar personen ha varit väldigt stressad eftersom personen inte kunde stava vissa ord rätt, tummen upp för dej ;) Sen så kommer vi till delen tar personen tar upp 112 och försöker vara smart här genom att påstå att ringa 112 är ett sätt att ingripa, javisst är det så. Men dumbasset missade att vi aldrig tog upp delen med att ringa 112 vilket gör att just den/dom meningar är ganska meningslösa att skriva. Sen så kommer det otroligt popluära slagordet "EMO" ovanligt eller? Hmm för det första emo är en musik genre/stil ditt dumbass och för det andra undrar jag hur i helvete jag är på något jävla sätt en EMO? Sen så är jag arbetslös och lever på morsan eller så lever jag på A-kassa enligt  personen som idiotförklarar sej själv med denna kommentar.

Hur kan du veta vad jag skulle göra i vissa situationer? Hmm det kan du troligen inte för du känner inte mej och detta vet jag genom att du tror att jag lever på morsan och är arbetslös eller så lever jag på A-Kassan. Alla mina polare och dom som verkligen och då menar jag verkligen försöker säga något som jag ska bry mej om vet att jag går i skolan fortfarande sista året och att jag bor i en lägenhet samt att jag jobbar. Så med andra ord så har du inte ett jävla skvatt att komma med som resten av idioterna som försöker. Jag fattar inte hur idiotisk man får vara, seriöst? Du dumförklarar endast dej själv genom denna kommentar och sen har du inte stake nog att skriva något namn eller något liknande så vad är du då? I mina ögon så är du en patetisk liten jävel som inte har något annat för sej än att hålla på och dryga me folk. Fördomar och förufattade meningar verkar du ha jävligt gott om men snälla gör mej en tjänst, håll käften om du inte har något bättre att säga för ingen bryr sej och visst jag skriver denna blogg endast för att folk ska inse vilka idioter det finns. Om man har något att säga mej så ska man stå för det och inte vara anonym som du har gjort vilket visar att du är en feg person som endast vill ha uppmärksamhet. Nämen se på fan, nu har du fått din uppmärksamhet, då kan du nog chilla ett tag och tänka ut något mer idiotiskt att skriva till folk

Aja ett roligt skratt har man iaf fått idag, det var så kul att läsa kommentaren. Alltid lika roligt att få idiotiska kommentarer från folk som inte vågar stå för det dom säger, herregud det är ju SÅ jävla läskigt att stå för det man säger ;) Ironin är hög här hos mej just nu för det är ganska kul och läsa såna här patetiska idiotiska kommentarer. Så ett råd till alla fucks där ute som vill bara dryga me mej: Antingen kontaktar du mej på något sätt så jag kan få idiotförklara dej mellan oss två  eller så håller man käften. Så enkelt är det!

Personen kallade sej själv för "nyfiken" och kommenterade bloggen "Gatuvåldet" för er som vill kolla upp kommentaren

Peace!


Ingen Hör Dej

Efter att jag läste min förra blogg som hette "Ingen hör dej" så märkte jag att den blev väldigt flummig och den blev inte som jag ville riktigt vilket är förståligt när man är trött och klockan är 04:00 på morgonen. Så nu tänker jag testa och skriva om denna blogg och se ifall jag lyckas bättre denna gång

Alla vi har ett budskap, nåting att säga som vi vill att folk ska höra. Det kan handla om våra åsikter, tankar eller känslor som vi vill få ut från kroppen, vissa skriver ut dom andra sjunger ut dom eller pratar om dom men är det någon som hör oss när vi väl får ut dessa tankar, känslor eller åsikter? Alla eller snarare dom flesta tänker bara på sej själva för det är ju ett sånt samhälle vi lever i för som man säger "De starkaste överlever" men stämmer verkligen det? Visst har man ett starkt psyke så klarar man nog av det mesta men vad händer med dom som inte har det? Är det dom som lever på gatorna som vi ser och tänker för oss själva "Nej jag vill inte bli som han/hon" eller är det dom som ger upp och tar självmord? Varför ger man upp då? Beror det på att man har ingen ork? Beror det på att ingen hör personens rop på hjälp? Vad beror det på? Varför kan vi inte bara skita i oss själva för några minuter och försöka lyssna på varandra? Alla har nåting att säga vare sej vi anser att det är total skit som man säger eller ifall man säger någoting smart så har ju alla någoting att säga som man vill att folk ska lyssna på eller hur?

Vi lyssnar på musik med artister som har någoting och säga med sin musik, vi läser saker som t.ex. denna blogg vilket gör att författaren blir hörd. Vi lyssnar på varandra när vi pratar, vi lyssnar på våra vänners problem vare sej vi väljer att hjälpa dom eller ifall vi väljer att skita i dom så har vi iaf lyssnat på dom vilket gör att dom har blivit hörda. Sen är det såklart upp till oss och våra kunskaper för att avgöra ifall det personen säger, skriver eller sjunger är ett rop på hjälp så ifall man har förlorat någon som ropade på hjälp så ska man inte skylla på sej själv för oftast så märker man inte ropet på hjälp förrens det är försent samtidigt så har man fått lite kunskaper om hur olika rop på hjälp kan se ut och sen så ska man gå vidare i livet trots hur svårt det än är. Sen har vi ju dom här människorna som skiter fullständigt i andra och tänker bara på sej själva vilket enligt mej verkar helt sjukt eftersom vi lever alla på samma planet och vi är alla lika värda oavsett ifall vi är mörkhyade, vita, rika, fattiga och vad vi har för åsikter. Så vad får dom att vända ryggen till mot andra människor? Är det för att i slutändan så är det vi som det handlar om? Men vad ger då dom rätt att vända deras ryggar till andra människor redan nu?

Jag blir hörd genom mitt skrivande, visst det är inte många som läser mina bloggar men jag blir ändå hörd tack vare dom trogna läsare som man har. Visst jag känner ibland att jag inte blir hörd men samtidigt så hänger det på individen att försöka göra sej hörd på ett sätt som man känner att man kan, vissa väljer ju att skära sej för att få uppmärksamhet (vilket jag anser är totalt fel men vi är alla olika) andra går med i organisationer för att bli hörd så vi har alla ett/flera sätt att bli hörda på. Det spelar ingen roll ifall andra anser att det är fel sätt att försöka bli hörd på för det enda som borde räknas för varje individ är vad den själv tycker om sej själv. För ifall vi ska bry oss om vad varje individ säger (negativt menat nu) så kommer vi tillslut inte gå utanför dörren, så det är ganska meningslöst att lyssna på vad andra har att säga när det gäller negativa saker som bland annat slagord. Poängen med det hela är att vi blir hörda vare sej vi skär oss själva (emo som vissa säger) till att vi skriver ut så blir vi hörda på något sätt och att vi ska tänka mer på våra medmänniskor och inte vända våra ryggar till dom.

Inspirerad av låten "Ingen hör dej" med Noname Feat. Promoe
"Jag frågar och skriver, vänder och vrider på orden förtvivlat så finns det ingen som hör mej. Du ropar och skriker, vänder och vrider, gråter förtvivlat men det är ingen som hör dej. Lyssna syrran och brorsan, höj volymen jag har så många frågor om varför vi plågas? Varför det pågår år efter år? Varför finns det ingen som svarar?"

image36
Gjord av Yasmine ;) danke för bilden och den blev fett snygg

Peace!

Den Nakna Sanningen Om Oss Själva

Alla människor på våran planet har en naken sanning om sej själva, en sanning som endast vi själva vet om. En enda sanning som vi har inom oss, gömmandes för folket runt om oss. Vad sanningen handlar om är olika från person till person men alla har en enda naken sanning om våra känslor. Så vad är anledningen till att den nakna sanningen om oss själva inte kommer ut? Beror det på att innerst inne är vi rädda för vad folk kommer att tro om oss eller beror det på alla fördomar vi får möta? Ännu en gång så styr vår rädsla våra liv och frågan återstår: När ska vi bryta oss loss från rädslans kedjor? Fördomar möter vi varje dag, hur vi ser ut, hur vi väljer att klä oss och hur vi väljer att bete oss så kommer fördomarna ändå att stå kvar där. Så vad är vi rädda för egentligen? Ingeting eller hur? Men ändå så låter vi oss styras av rädslans kedjor och för vad? För att det är bekvämt för då slipper man jobba på det också eller är det för att rädslan har tagit över våra liv så otroligt mycket?

Hur ska vi kunna gå vidare i livet ifall vi inte vågar se sanningen om oss själva? Vi kan inte förneka sanningen för alltid för vad händer då? Vi vilseleder oss själva vilket leder till att vi aldrig kommer finna det vi söker för alla söker efter något innerst inne. Jag vet att det kan kännas läskigt att inse sanningen om sej själv men ärligt vad har man att förlora på det? Vår identitet? Hur kan vi veta vilka vi egentligen är när vi inte vill inse sanningen om oss själva? Förlorar vi nåting på det? Nej det gör vi inte enligt mej, vi tjänar på det. För ännu en gång hur ska vi kunna gå vidare i livet när vi inte vet sanningen om oss själva? Hur ska vi veta vad vi klarar av och vad det är som ligger och bubblar inom oss ifall vi fortsätter att förneka att det finns en naken sanning om oss inom oss?

Jag testade att skriva ner den nakna sanningen om mej själv för ett tag sen och visst det var ganska läskigt att se sanningen om mej på ett word dokument men efter den gången så har jag kunnat gå vidare i livet och kunnat förstå mer saker om mej själv som t.ex. mitt riktiga mål i livet. Den hela nakna sanningen om mej står såklart inte på ett enda papper, det kommer mer och mer om mej för varje dag som går så antagligen så kommer det dokumentet aldrig att bli klart men jag kommer kunna gå vidare i livet. Allt vi behöver göra är att ta det stora klivet, sätta oss ner och börja skriva ner den sanningen om oss själva på ett papper, du väljer själv vad du vill göra med det pappret. Ifall du vill bränna det så gör det men tänk då på att du förnekar fortfarande sanningen om dej själv. Väljer du att spara pappret så kommer du att få uppdatera den, för som sagt du kommer att inse mer och mer om sanningen om dej själv. Men att bara greppa pennan och pappret och börja skriva ner sanningen om dej själv är ett stort steg delvis för då möter du rädslan och försöker bryta dej loss från dess kedjor och för att du har valt att försöka öppna dina ögon. Kom ihåg "Hur ska du kunna gå vidare i livet ifall du inte vill inse sanningen om dej själv?"

Peace!

Ursäkta bildvalet men jag tyckte bilden passade in på denna blogg
image35

Tyvärr

Så kommer jag inte skriva något mer om mej själv eller någon (detta är under fliken "Jonas Känslor". Jag har insett att det blir för personligt och vem som helst kan läsa det jag skriver så jag har försökt tagit bort alla bloggar som står om mej själv (har då dock sparat dom i Word) men har inte lyckats ta bort denna flik men nu vet alla om detta och jag ber er läsa dom bloggarna som står under flikarna "Allmänt" och "Världen".

Peace!

RSS 2.0